Det ligger regnmoln över Aspenäs när vi kommer dit, men det gör ingenting. Det gula huset ligger så vackert med utsikt över Sommen att vi bara blir stående för att ta in utsikten. En stor gräsmatta sluttar ner mot sjön där det finns ett lusthus och en brygga. Går man ner till sjön och vänder sig om så ser man upp mot ett stort, välskött hus från förra sekelskiftet.
– När vi kom hit så var det egentligen för att titta på ett annat hus. Men när vi fick se Aspenäs så kunde vi inte släppa det. Huset hade en charm som inte gick att motstå, berättar Marie Denitton.
I lusthuset väntar en generös kaffebricka och vi sätter oss där, med utsikt åt alla håll. Marie och Göran berättar att de hade letat efter ett sommarställe i flera år. Det behövde inte vara något stort, bara det låg nära vatten och inte i ett sommarstugeområde. Till Aspenäs kom de för att titta på ett angränsande hus, men de kunde inte slita blicken från den stora, gula huvudbyggnaden. Det slutade med att de köpte hela fastigheten med båda husen. Nu är det mindre huset avstyckat och sålt.
När de köpte Aspenäs för fem år sedan blev de ytterligare en anteckning i gårdens imponerande ägarlängd. Aspenäs är en gård med rötter i 1300-talet. Här bodde riksdrotsen Knut Jonsson med sin hustru Katarina. Under några år på början av 1300-talet bodde Katarinas systerdotter, som senare skulle kallas Heliga Birgitta, här. På den tiden låg gården några kilometer söder om udden där dagens Aspenäs ligger. Under en tid ägdes gården av Vadstena kloster, och därefter hittar man en lång rad adliga namn bland ägarna; Bonde, Gyllenstierna och Trolle.
På 1600-talet byggde man en ny gård med samma läge som det nuvarande.
– Det hade två flyglar. En av dem rivdes senare och den andra flyttades över Sommens is till Malexander. Det är det som i dag kallas Birgittastugan, berättar Marie.
Det nuvarande huset byggdes 1890. Det köptes snart av Boxholms AB som ägde det under stora delar av 1900-talet. Mot slutet var huset ganska förfallet, men det hade kvar sitt ursprungliga utseende. En ny ägare gjorde en omfattande men varsam renovering, drog in vatten och avlopp, bytte fönster och mycket annat. Resultatet blev ett stort, ljust hus med den ursprungliga planlösningen kvar. Fyra rum i fil på bottenvåningen och matsal och sovrum på övervåningen. Det finns kakelugnar eller kaminer i nästan alla rum, och på två ställen finns gamla takmålningar. Skurgolven är kvar nästan överallt, nötta av många ägare.
Köket är stort och generöst. Badrummet är nytt, något sådant fanns ju inte när huset byggdes.
– Vi har tre luftvärmeväxlare. Men på vintern kan det bli kallt, då värmer vi upp några rum och så håller vi oss där, säger Göran.
Att huset var i så gott skick var avgörande för att Marie och Göran bestämde sig för att köpa det.
– Vi är glada amatörer och skulle aldrig ge oss på ett köpa ett stort renoveringsprojekt. Huset var färdigrenoverat när vi köpte det så vi har framför allt koncentrerat oss på att göra det trevligt nere vid vattnet, säger Göran.
Det blev ett lusthus, ett trädäck och en brygga på stenkistor.
– Nu håller vi på att bygga en carport längre upp, det är sommarens projekt. När vi är här så arbetar så mycket vi har lust, för övrigt tar vi det lugnt, paddlar iväg med kanoten eller bjuder hit vänner, säger Marie.
Marie och Göran är Linköpingsbor. Marie har varit administrativ chef på Östergötlands idrottsförbund och Sisu idrottsutbildarna, men börjar till hösten arbeta som internationell handläggare på Riksidrottsförbundet. Göran driver ett eget företag där han ger kurser i retorik och skriver tal åt uppdragsgivare. De är på Aspenäs på all ledig tid från mars till oktober. De vuxna barnen kommer ofta på besök.
Att bo på Aspenäs är att bo mitt ute i den svenska naturen när den är som vackrast. Storlommen ropar över Sommens vatten och på hösten kliver älgarna ogenerat in i trädgården för att äta äpplen ur träden. Ett skrakpar häckar i ett ihåligt träd och härom dagen hittade de en stor svart huggorm på gräsmattan, i full färd med att svälja en padda.
– Det häftigaste var när jag såg ett lodjur på vägen hit. Det satt mitt på grusvägen och fixerade en hare med blicken, berättar Göran.
– De enda djur vi inte gillar är kanadagässen som hälsar på ibland. De är för många och lämnar för mycket efter sig.