Precis utanför staketet till Sinnenas gård växer en vit solhatt. Men innanför får bara den ursprungliga purpurfärgade echinean stå, den där som många av oss drar i oss vid förkylningar. Förädlade växter göre sig icke besvär.
– Den vita är förvisad, skrattar Ewa-Lis Hörne Messelth.
Tillsammans med hunden Chilli möter hon upp och börjar prata växter så fort vi klivit ur bilen i Södra kärra, i Askersund. Hon pratar snabbt och mycket och dialekten avslöjar en göteborgare. Hon tar med oss in i visningsträdgården och pekar ut plantor.
– Det här är kardvädd, en av världens största medicinalväxter. Den användes inom ylleindustrin förr men nu har man upptäckt att den kan bota borrelia. Och det här är jättekungsljus som används i naturlig hostmedicin.
– Och det här är gula hallon från ett gammalt torp i Dalsland. För en fattig torpare förr så var gula hallon det finaste man kunde ha på tårtan.
Trädgården är anlagd i cirkel och följer färgteman. Först kommer vita, rosa, lila och blå blommor. Därefter gula och orange. Ett tema är silvrigt. Mellan odlingarna går grusgångar som man kan ströva runt på. Här och där finns hängmattor och sittplatser. Besökaren kan sitta ner och läsa en av de utlagda böckerna om kultur- och medicinalväxter. En del kommer dit och fotograferar eller målar. Ibland kommer det grupper som Ewa-Lis visar runt. Hon samlar på gammal kunskap, säger hon.
– Kulturväxter är växter som inte förädlats. Det var munkar och nunnor som började bygga upp medicinalträdgårdar på klostren och använde örter i maten. Sen ville man ha det på slott och gårdar också och så småningom på torpen. Ofta användes växter till spånad. De första Levisjeansen var ju gjorda av hampa! Och så färgade man med växter också.
Ewa-Lis samarbetar med Nordisk genbank som med hjälp av nordiska universitet samlar in fröer med ett kulturhistoriskt värde och förvarar i ett bergrum på Svalbard. De skickar fröer och Ewa-Lis drar upp i sitt växthus och säljer.
I en odlingsbänk växer stora, lila vallmo.
– Opievallmo, säger hon glatt. Men vi kan inte få ut opiefrö i det här klimatet, i så fall hade vi aldrig fått sälja fröerna. Och det här är blåärt från Nordisk genbank. Ärtskidorna blir blå sen och när man öppnar dem är de limefärgade inuti!
Det surrar av flitiga bin och humlor bland blommorna. Blåvinge och påfågelöga fladdrar runt bland lavendel och salvia. Insekterna stortrivs.
– Och här finns inga mördarsniglar! säger Ewa-Lis i triumf.
I trädgårdens mitt finns en uteplats med bord och stolar. Vi sitter ner och får sällskap av Kerstin, som är alltiallo i trädgården och Martina, som är studerande praktikant från Österrike. Ewa-Lis bjuder på kaffe och mumsig äppelkaka gjord på rismjöl och bovete, kokossocker, lavendel och citronverbena.
– Och du fick visst en ringblomma, säger hon när det sticker ut något orange ur min bit.
Hälsoaspekten är en viktig del av Ewa-Lis odlande. Tillsammans med Kerstin dokumenterar hon alla växter i trädgården. Till varje tårtbit i den cirkulära trädgården finns en pärm med information om växternas historia och egenskaper.
Innan Ewa-Lis kom till Södra kärra drev hon ett naturmedicinskt centrum i Göteborg. Och hon har odlat sen barnsben.
– Men så blev jag kär i en närking, sent i livet. Han tog mig till Harge uddar, en fantastisk plats med turkosgrönt vatten. Har du varit där? Du måste åka dit. Jag blev såld. Och så tänkte jag att jag kommer ju närmare mina döttrar som bor i Stockholm och jag får vara nära vatten. Man måste våga, säger hon om flytten.
Det var för sju år sen och då var hus och tomt obeboelig. Hon och maken Kent åkte 30 mil varje fredag och söndag och renoverade. Grävare schaktade fram plattan där trädgården nu ligger. Under finns morän. Med en bas av plantor från Ewa-Lis torp i Dalsland började trädgården ta form.
På vårarna ser den ut som en krigskyrkogård, säger Ewa-Lis. Det är ett hästjobb att städa upp.
– Sen slänger vi ut hönsgödsel, men det är allt. Det här är gamla växtarter som stått kargt, stormigt och kallt. De är vana vid ingenting. Därför växer de så bra här.
Numera anlägger Ewa-Lis trädgårdar åt andra också. Det har bland annat blivit en örtagård i Motala. Och ett par som byggt ett 1700-talshus ville ha en motsvarande trädgård också. Parallellt med odlandet bedriver hon samtalsterapi, föreläser om kost och näring och personlig utveckling.
Men för en del väcks känslorna enbart av ett besök i trädgården.
– En del riktigt gamla människor som kommer hit gråter för att de ser växter som de inte sett sen sin barndom. Sen kommer de hit med säckar med växter. Skålört fick jag hit som en gåva. Och en ros från 1853 som heter Minette. Den var bara tre pinnar men nu är den en stor buske. Titta!