I "Vindkraft – en del av vår hållbara framtid" (27/2) kunde vi läsa en varm hyllning till vindkraften av professor emeritus Fritzon.
Man fick en känsla av att vindkraftverken även utan energiproduktion, var så vackra att bara detta var tillräckligt.
Utan att vara vindkraftsmotståndare bör man nog inse att det finns flera bekymmer med vindkraften som många tar alldeles för lätt på.
Då tänker jag inte i första hand på ljus- och ljudeffekter för närboende, enorma ytanspråk, fågeldöd eller problem för militären. Nej, vindkraften ”finns inte” när det inte blåser och den producerade energin kan ej lagras.
Tyvärr är det ju så att när energin behövs bäst, nämligen den mörka årstiden, så finns störst risk för vindstilla och har man då inte effektiv back up från andra energikällor är risken för blackout stor.
En lösning kan kanske vara att ha en reserv i form av gasturbiner framöver, gåendes på metanol.
När det gäller lagring talas mycket om batterier och vätgasceller; de förra har den baksidan att i produktionen används flera sällsynta metaller, ofta framställda av barnarbetare i Afrika. Vätgasceller verkar ligga in i framtiden sett ur ekonomisk lönsamhetssynpunkt.
Men det gäller att hålla huvudet kallt och inte än en gång rusa åstad i vår moderniseringsiver.
1970-talets beslutsfattare var nog kloka når de satsade på en energiförsörjning med flera komponenter med god uthållighet.
Nu håller vi på att lägga alla äggen i en korg (den förnybara) och det är inte alltid säkert att våra grannar har något att leverera (till exempel från kolkraftverk) när moder Svea fryser.