De senaste tio åren har mitt svar varit att ena handens fingrar räckt till. Det jag talar om är stadstrafik och större halkbekämpade vägar.
Vi hade ju vinter i februari i tre veckor men i staden var det saltat och grusat efter ett par dagar så vanliga vinterdäck utan dubb räckte utmärkt.
Det innebär att av vintersäsongens 150 dagar har det varit omotiverat med dubb cirka 95 procent av tiden.
Det är självklart att utryckningsfordon, varutransporter och biltrafikanter i glesbygden på vägar utan halkbekämpning har stor nytta av dubbdäck.
I Linköping, där jag bor, verkar en stor majoritet av personbilarna ha dubbade däck och jag gissar att merparten av färderna går mellan bostad, arbetsplats och plats för handel.
Jag vet att dubbarna är ett slags försäkring men få försäkringar har negativa effekter för omgivningen som att dubbdäcken fräser spår i vägen som omvandlas till partiklar att inhaleras av cyklister och fotgängare samt ett irriterande vägbuller.
Jag undrar just om dubbdäcksbilister också analyserar sitt behov av dubb i däcken så här års?