På flera områden sänks ambitionsnivån och kommunen backar från frontlinjen. Jag vill ge några exempel.
I många årtionden har färdtjänsten varit bland de bästa i landet. För resenären har det varit korta förbeställningstider och möjlighet att kunna vara delaktig i samhällslivet.
När andra kommuner och regioner jobbar för ökad frihet så går Linköping åt fel håll. Sedan några år tillbaka kan, enligt nya regelverket, en färdtjänstresa inom Linköpings tätort ha en väntetid på 5,5 timmar.
Det betyder att åka och handla mat kan ta en hel dag. Är det rimligt?
En annan sak är att kommunen beslutat om "utegångsförbud" veckans alla dagar mellan klockan 01 och 06 för den som behöver resa med specialfordon (färdtjänstbuss). Tidigare fanns möjlighet att resa med en tilläggstaxa nattetid.
Är det skäliga levnadsvillkor att tvinga avsluta en anställning på grund av färdtjänstens inskränkningar? Varför ska personer som beviljats färdtjänst leva under sämre levnadsvillkor än andra kommuninvånare?
Tidigare var Linköping den kommun andra lärde sig av – nu är man bland de sämsta i klassen (oaktat pandemi).