Liberalernas partiledare Sabuni därför att hon visat sig våga ta en risk genom att ställa sig i täten för en riktning hon tror på för att komma ut ur öknen. Hur det kommer att gå vet ingen av oss.
Det positiva med hennes besked i regeringsfrågan inför nästa val är att hon markerar att partier i första hand bör försöka samverka med partier som de delar huvudsaklig inriktning med. Det är det bästa för Sverige.
Regeringar som plockas ihop från alla håll och kanter bör reserveras för verkliga kristider med överhängande säkerhetspolitiska problem. Där är vi inte nu; tack och lov.
Nojor om SD och invandring bör för hälsans skull inte förväxlas med världskrig och demokratiernas undergång. Nyamko Sabunis besked – om det får genomslag i partiet och inte kraschlandar innan det ens har lyft – gör luften lite lättare att andas för alla.
Inte minst för Socialdemokraterna som bör akta sig som för att bränna sig för att låta sig identifieras som en nödlösande leverantör av liberal politik och för att mejslas fast i en partistruktur som styrs av våldsamma överdrifter om invandring.
Här kommer Aida Hadzialic in i bilden. Hon är en av de allra mest intressanta och erfarna i socialdemokraternas sena 80-talsgeneration. Hon är drygt tio år yngre än Lena Hallengren och Mikael Damberg, som väl får sägas vara de starkaste partiledarämnen som S förfogar över i regeringskansliet för dagen.
Steget från "ämne" och till faktisk partiledare och statsministerämne är emellertid mycket vanskligt och så mycket kan inträffa som gör att steget aldrig tas. Aida Hadzialic kan ses som ett sparkapital eller som en lösning i närtid om det skulle behövas.
Aida Hadzialic har just nu ett tämligen anonymt uppdrag som oppositionsråd i regionpolitiken i Stockholm. Under några år tidigare var hon statsråd hos Stefan Löfven innan kombon av några glas vin och bilkörning fick henne att avgå. Hon är utbildad jurist och högpresterande.
Framförallt sticker hon ut genom att tänka själv. Hon förstår vikten av en långsiktigt begränsad invandring, hon talar om identitetspolitikens begränsande fördumning och hon inser behovet av välfärdsreformer som stärker skolans vårdens och omsorgens kraft och betydelse för ett mer rättvist och starkt samhälle.
Ser Aida Hadzialic till att sköta sina kort så kan hon vad det lider komma att ge ett förlösande bidrag till socialdemokratins närvaro i mer rationella regeringar än de ökenvarianter vi sett på sistone.