– Vi skulle haft stora festligheter och firande när vi hämtade Per Brahe hos båtbyggaren i Tranås, säger Camilla Linusson i Hästholmens bygdegårdsförening. Så blev det nu inte, en medlem fick helt enkelt åka och hämta den.
Men Hästholmenborna, och alla andra som är intresserade av Per Brahes förlisning 1918 och bärgning 1922, må icke förtvivla. 2022 blir det i stället rejäl fest i Hästholmens hamn, kanske som när båten en gång bärgades.
Då var det en folkfest som nästan är chockerande med tanke på att 24 människor faktiskt drunknade den där novembernatten fyra år tidigare, när båten förliste. Men bärgningen var en fest. Sven Jerring, farbror Sven, skrev om saken i Östgötabladet. Journalfilmer visades på biograferna och extratåg sattes in från Linköping. Ångfartyg gjorde lustresor till bärgningsplatsen. En bärgad symaskin slogs i bitar som såldes för en krona biten. Det var marknad och tivoli i hamnen och tre personer åtalades senare för olaga pilsnerförsäljning på platsen. Mer än 20 000 åskådare beräknades ha besökt platsen.
– Vi ska ordna båtturer till olycksplatsen och ha en utställning med marknad i hamnen, säger Camilla Linusson.
En av huvudattraktionerna är modellen av båten som sjönk. Det är Ove Rubensson som har byggt den, och 15 000 kronor har samlats in för att köpa modellen. 12 000 kronor har skänkts av privatpersoner, bland annat flera anhöriga till Per Brahes kapten Boija, och resten bidrog Ödeshögs kommun med.
– Särskilt värd att nämna är Björn Hanell, säger Camilla Linusson, som har hållit föredrag på alla möjliga håll om förlisningen och sedan skänkt hela gaget till båten. Nu jobbar han med en ny föreläsning, om bärgningen och vad som hände efter den.
Den bärgade Per Brahe byggdes om, döptes om till Östergyllen och gick som passagerarfartyg på olika sträckor i landet, senare under andra namn. 1929 sattes båten i trafik mellan Mariehamn och Helsingfors. Först 1959 skrotades båten, då som Finlands äldsta ångfartyg.
Vad som ska göras med modellen är ännnu inte riktigt klart.
– Kanske kan den ställas ut på biblioteket tills vi har fått ett färdigt museum, funderar Camilla Linusson. Det är en försäkringsfråga, förstås, och vi måste ha en glasmonter.
Museiföremål i övrigt saknas inte. Utställningen som tidigare visades i den nu rivna silon i hamnen finns kvar, magasinerad.