Dels riktat mot de mest exkluderade i samhället, som både är färdtjänstberättigade för att kunna ta sig ut i samhället, dels mot dem som är allra svagast ekonomiskt.
Detta beslut visar med all tydlighet hur politiken prioriterar mellan de parter som berörs av färdtjänst. Dessa berörda parter är minst fyra till antalet: De individer som är beviljade färdtjänst. De som utför resorna. Byråkratin som styr, kontrollerar och hanterar. Och slutligen skattebetalarna.
Vi som är beviljade färdtjänst är givetvis också skattebetalare och vi håller med om att det är viktigt att hantera skattepengar rätt. Det är vår uppfattning att pengarna så långt som det bara är möjligt ska gå till att genomföra det de är tänkta att användas till, i detta fall skapa möjlighet till färdtjänstresor.
Men prioriteringen mellan de fyra grupperna värna politiken framför allt byråkratin. Med höjda egenavgifter kommer färre att ha råd att åka färdtjänst vilket leder till ofrivillig isolering. Det drabbar också taxinäring som redan går på knäna efter mer än ett år med pandemi. Men byråkratin ska tydligen skyddas.
En grundläggande princip är att färdtjänst ska ses som särskild kollektivtrafik. Här glömdes visst bort att egenavgifterna också är en del av kollektivtrafiken. Egenavgiften höjs, dygnsbiljetten tas bort och tvingar resenärerna att betala enkelresa eller köpa en 30-dagarsbiljett. Någon ersättning vid försenad resa ingår tydligen inte beslutet.
Beslutsfattarna tycks glömma bort att FN:s konvention om mänskliga rättigheter gäller i hela Sverige sedan 2009. Av artikel 9 framgår tydligt:
Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bland annat genom att säkerställa att:
- personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på lika villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,
- personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället.
- samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.
Färdtjänsten är till för att den som inte kan resa med allmän kollektivtrafik ska kunna sköta arbete, vardagsärenden och ha ett socialt liv utanför hemmet. Vill de begränsa mänskliga fri- och rättigheter hos samhällets svagaste? Självklart kan man effektivisera och rationalisera ”bakom kulisserna”!
Linköping anlitar Östgötatrafiken för administration, bokning och planering. Var finns redogörelsen för vad varje resa kostar i kringkostnader? Finns det verkligen ingenting mer som våra politiker kan prioritera annorlunda innan de gräver hål i resenärens plånbok?
Tillåt mig tvivla.
Som en av drygt 5 400 färdtjänstberättigade i Linköping – tillika skattebetalare – är mitt svar enkelt och tydligt: pengarna ska gå till resor, inte byråkrater och administration.