Nu stärker vi den svenska beredskapsförmågan

Det är viktigt att samarbetet med Försvarsmakten underlättas och att vi tillsammans stärker vår förmåga att möta kris och krig, skriver Carl Fredrik Graf, landshövding i Östergötland.

Många östgötar har växt upp med flygplansljud som ett naturligt inslag i vardagen. Förträffliga flygplan räcker dock inte för att försvara Sverige från kriser eller ännu värre krig, skriver landshövdingen Carl Fredrik Graf.

Många östgötar har växt upp med flygplansljud som ett naturligt inslag i vardagen. Förträffliga flygplan räcker dock inte för att försvara Sverige från kriser eller ännu värre krig, skriver landshövdingen Carl Fredrik Graf.

Foto: Peter Jigerström/arkiv

Debatt2021-03-04 05:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett starkt civilt försvar är grunden för vår gemensamma motståndskraft. Vi står nu inför en stor och viktig förändring av hur det civila försvaret ska organiseras.

Många östgötar har växt upp med flygplansljud som ett naturligt inslag i vardagen. Förträffliga flygplan räcker dock inte för att försvara Sverige från kriser eller ännu värre krig.

Det behövs också krafter som bygger ett robust samhälle med fungerande el, transporter, vatten och värme, sjukvård, förskoleplatser och matleveranser och andra samhällsviktiga funktioner. 

Tillsammans behöver vi skydda och upprätthålla samhällets funktionalitet. 

I dagarna har Barbro Holmberg och utredningen om civilt försvar presenterat sina förslag som ska bidra till att förbättra och förstärka det civila försvaret på olika nivåer.

En viktig förändring som utredningen föreslår och som påverkar oss i Östergötland är förslaget om att dela in landet i sex civilområden. En av landshövdingarna i respektive civilområde föreslås bli civilområdeschef och på så sätt får den militära sidan en naturlig civil samverkanspart.

Med sex civilområden som alla har förmåga att leda och samverka vid stora samhällsstörningar skapas även strukturer för planering och effektiv samverkan med andra myndigheter samt en robusthet och redundans för den svenska krisberedskapen. 

Östergötland tillsammans med Kalmar och Jönköpings län föreslås bilda ett civilområde, där civilområdeschefen och ett beredskapskansli placeras i Linköping. 

Länsstyrelserna kommer att ha en fortsatt en viktig roll i att driva på arbetet och stödja aktörerna i respektive län. Det gäller inte minst det viktiga arbetet med att planera och öva tillsammans för att stärka länets lednings- och samordningsförmåga. 

För kommuner och regioner förslås ett tydligare uppdrag när det kommer till att öka robustheten i sina organisationer. Samtidigt är det viktigt att staten tydliggör hur det ska finansieras. 

Utredningens förslag utgör en bra grund för det svenska beredskapssystemet. Samtidigt tror jag att vi har en del utmaningar framför oss:

1. Att få till den gemensamma planeringen som är nödvändig och som utredningens förslag bäddar för, så att aktörer på olika nivåer; kommuner, länsstyrelser och centrala myndigheter går i takt.

2. Att få till en fruktbar dialog och skapa förutsättningar och möjligheter för företag som upprätthåller samhällsviktiga funktioner att delta i totalförsvarsplaneringen 

3. Att utifrån utredningens förslag fortsätta att utveckla och hitta effektiva lednings- och samordningsstrukturer på lokal, regional och nationell nivå.

Om utredningens förslag beslutas av regeringen får vi en organisation som är robustare och tydligare.

Men det viktiga arbetet med genomförandet återstår. Här har länsstyrelserna, de kommande civilområdescheferna och hela samhället viktiga roller för att genomföra arbetet med att bygga upp det civila försvaret. 

Jag ser fram emot att kunna medverka i arbetet tillsammans med olika aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Tillsammans stärker vi vår förmåga.