Jag har fyra barn, tre döttrar och en son. Två av mina döttrar studerade på universitetet, min lilla dotter skulle börja gymnasiet och min son studerade mellanstadiet.
Så kom kriget. Bomber föll på oss som regn, hus kollapsade, död och förödelse var överallt.
Mina döttrar lämnade universitetet för att det inte gick att ta sig fram på bombade vägar och av rädsla för att bli kidnappade. Till slut bestämde vi oss för att sälja allt och lämna. Det var inte lätt. Det är väldigt svårt att lämna släkt, vänner och grannar. En smärta som aldrig tar slut.
När vi anlände till Sverige var det vår. Jag såg att våren kommer att vara i mina barns liv. Efter bara en månad började de i skolan och när de lärt sig språket fortsatte de att studera och några av dem gick in i arbete.
Nu har mina barn integrerats i det svenska samhället och de har många vänner, både svenskar och från andra länder. Frågar jag mina barn om de vill återvända till Syrien, blir svaret naturligtvis "nej".
När det gäller min man och mig så försöker vi lära oss språket, men det är mycket svårt. Vi lämnade skolan för 40 år sedan, så det är svårt att återvända till utbildning.
Men det skulle vara möjligt för oss att arbeta med det språk vi har, så att vi inte känner att vi är en börda för samhället. Det är inte nödvändigt för oss att vara "filosofer på språket". Om vi får arbeta blir vi också bättre på språket genom att träna och umgås på arbetsplatsen.
Våldsbrott och stöld finns överallt i världen, också här i Sverige även innan flyktingarna anlände.
Flera partier ser bara invandrare som dåliga människor, men vi har ofta uppfostrats att arbeta många timmar för ett anständigt liv.
Därför borde enligt min åsikt partiernas förslag vara lite mer barmhärtiga. För när man tagits emot flykting och fått all denna hjälp blir det väldigt svårt att återvända efter kanske fyra år, särskilt för barnen som etablerat sig och fungerar bra med svenskar.
De har gått i skola här och vet att om de återvänder kommer de till ett land där de inte är registrerade och där de inte förstår seder och traditioner.
All respekt och uppskattning om du kan se det ur vår synvinkel. Tack.