I FRONTLINJEN
Namn: Malika Jessen
Gör: Sjuksköterska på regionens bemanningsenhet Resurs och kompetens
År i yrket: 14 år
Hur mår du?
– Jag mår ganska bra och har genom åren lärt mig att lämna jobbet när jag cyklar hem – det har funkat ganska bra under pandemin också. Det finns förstås speciella fall som sitter kvar, men mitt psykiska mående nu är inte påverkat i stort.
Hur skulle du beskriva din arbetssituation just nu?
– Bemanningsmässigt tycker jag man fått till det ganska bra nu. Det är klart att vissa dagar kan vara sämre, men många upplever att mycket flyter på bättre än i våras.
Vad är tuffast?
– Att inte veta när pandemin tar slut och att patienter blir ensamma på sina rum då inte anhöriga får besöka. Ofta är det in och ut i salarna så det finns inte så mycket tid för samtal tyvärr.
Vad behöver du för att hålla ut och göra ett bra jobb?
– Reflektionstid. Att sitta ner i arbetslaget efter ett pass och ventilera vad vi har varit med om, det har vi inte fått. Det fanns inte tid för det i våras, men borde hinnas med nu.
Har du funderat på att byta jobb?
– Nej. Tanken kring vad jag skulle göra annars har slagit mig, men jag kommer inte på nåt. Det pratas en del om just det här och några i min närhet har bytt arbetsplats men är kvar i yrket.
Något du tycker bör komma fram i rapporteringen om covidvården?
– Hur utsatta patienter som inte förstår svenska är. Jag minns särskilt en som vi fick springa med till IVA i våras. Vi vet att han ska läggas i respirator om några minuter och vi försöker förklara att han är dålig och ska få sova. Paniken i hans ögon, den kommer jag aldrig att glömma.
