Löser man klimatfrågan med kreativ bokföring?

Linköpings kommun har antagit en mycket ambitiös klimatplan, med målet att kommunen ska vara klimatneutral 2025.

Tekniska verken i Linköping är i många stycken duktiga på att bedriva sin verksamhet klimatsmart, men varför överdriva sina insatser genom kreativ bokföring, undrar artikelförfattaren.

Tekniska verken i Linköping är i många stycken duktiga på att bedriva sin verksamhet klimatsmart, men varför överdriva sina insatser genom kreativ bokföring, undrar artikelförfattaren.

Foto: Lotta Willsäter

Debatt2021-04-29 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Mycket tyder också på att man tar denna plan på stort allvar, till exempel genomfördes en utvärdering i slutet på 2019, ”Linköping koldioxidneutralt 2025”, Linköpings kommun 2019. I rapporten citeras målet ”Koldioxidneutralitet innebär att Linköping inte tillför atmosfären något nettotillskott av koldioxid”.

För att följa upp detta läser jag Tekniska verkens Klimatbokslut 2020 (publicerades 21/4 på Tekniska verkens hemsida). Där redovisas Tekniska verkens klimatpåverkan som minus 696 600 ton koldioxidekvivalenter per år.

Detta bokslut är inte helt enkelt att tolka för en lekman, men jag försöker här ge några exempel på hur man räknar.

När det gäller fjärrvärme har man följande logik. Fjärrvärmen skapas i huvudsak av förnyelsebart avfall (såsom trä) som inte ger upphov till klimatpåverkan (detta är i ljuset av vårens heta debatt om biobränsle ytterst tveksamt). 

Fjärrvärmen ersätter alternativ uppvärmning av stadens fastigheter, som således utan fjärrvärme skulle kunna orsaka koldioxidutsläpp. Som tänkta alternativa uppvärmningsmetoder använder man värmepumpar, direktel och andra metoder som är vanliga i Sverige. 

Dessa tänks använda el från det nordeuropeiska elsystemet (det vill säga inte svensk fossilfri el), varvid man kan beräkna ett undvikt utsläpp av 200 000 ton koldioxidekvivalenter. 

På samma sätt behandlar man Tekniska verkens elproduktion från kraftvärme, vattenkraft och vindkraft. Den tänks ersätta el från det nordeuropeiska elsystemet, varvid man undviker utsläpp på omkring 300 000 ton koldioxidekvivalenter. 

Vid fjärrvärmeproduktion används i stor utsträckning avfall som bränsle, inklusive avfall som importerats från Storbritannien. Om nu detta avfall istället skulle deponerats i Storbritannien, skulle det ge upphov till utsläpp av metangas. 

Dessa tänkta metanutsläpp blir då undvikna utsläpp som således undvikits genom Tekniska verkens sopförbränning. Nu är ju endast en del av soporna från Storbritannien, men om Tekniska verken inte skulle bränna resten av soporna skulle ju någon annan göra det, och då skulle denne inte kunna bränna sopor från Storbritannien. 

Därför räknar Tekniska verken med att all sopförbränning ger en minskning av metanutsläpp motsvarande deponering i Storbritannien (inte helt enkel logik, men det är så jag förstår redovisningen). På detta sätt undviks utsläpp av 420 000 ton koldioxidekvivalenter.

Och så fortsätter det. Är det verkligen med sådana akrobatiska räkneövningar vi räddar klimatet? Tekniska verken i Linköping är i många stycken duktiga på att bedriva sin verksamhet klimatsmart, men varför överdriva sina insatser genom kreativ bokföring? 

Det vore betydligt mer ärligt och klimatsmart att helt enkelt redovisa hur stora totala utsläpp som Tekniska verkens förbränning orsakar, oavsett om det är förbränning av sopor i allmänhet, av plast eller av flis, eftersom all förbränning orsakar koldioxidutsläpp. Och istället för att bokföra tänkta undvikna utsläpp borde man fundera på hur vi kan värma vår stad utan förbränning.