Två LHC-poäng efter starka vändningen i Leksand kändes som tre, gav viktig påfyllnad av självförtroende och innebär inte minst mer publik och pengar när alla restriktioner släpps i veckan. För att folket ska komma måste LHC göra reklam för sig själva.
Bästa sättet: att vinna.
Det var viktigt tidigare och blir ännu viktigare nu när det i pandemins spår kommer att bli allt svårare att locka massorna till arenorna.
När beskedet om att åskådartaket slopas sa LHC-basen Roger Ekström spontant att ”första gången det kan bli fullsatt mot Rögle”. Men det blir det inte. Vad jag hör har det gått oväntat trögt med biljettförsäljningen (det gäller inte bara i Linköping) och för att ge det en skjuts var det så viktigt att Henrik Törnqvist gjorde det där målet och Marcus Högberg den där räddningen i straffavgörandet.
Tänk att det, inte minst känslomässigt, kan vara så stor skillnad mellan en eller två poäng.
Jag tror att segern i Leksand kan göra uppemot tusen extra åskådare i Saab arena på torsdag. Fyra raka förluster hade varit historiskt dåligt under 22 säsonger i högsta serien, men nu försvann den elaka nollan och…ja, det väckte hoppet och ökade intresset. För även om det så klart finns en abstinens och ett uppdämt behov tror jag ju att många vant sig att konsumera idrott i tv-soffan och väljer att sitta kvar där för att undvika eventuell trängsel och smittorisk.
Då krävs ett lag som åtminstone vinner oftare än det förlorar för att hålla intresset uppe.
Efter en och en halv period hade jag skrivit färdigt krönikan om den så kallade insatsen.
Så långt.
Det var inga snälla ord, kan jag säga.
Jag började så här:
"Man kan säga att det är tidigt, att det är mycket kvar och att det kommer att bli bättre. Mycket möjligt eller rent av mycket troligt. Men vågar verkligen LHC vänta, hoppas på och räkna med det? Ser ni några tecken på att det är på väg att lossna för någon eller några spelare? Ser ni den där nödvändiga attityden och energin?
Jag gör inte det, men LHC får hoppas att jag har fel. Det har jag ganska ofta."
Vändningen kom, 0–3 blev 3–3 och till slut 4–3 efter straffar (bara en sån sak).
Klas Östman & Co ska ha beröm för att de kastade om i laget, hittade nya konstellationer som fungerade bättre och plötsligt fanns där både attityd och energi. Att vända tre måls underläge är starkt och vittnar om karaktär. Oavsett motstånd och oavsett om Leksand slutade att spela.
Detta sagt finns mycket att jobba med. Matchstarterna har i tre raka matcher varit för dåliga och LHC kan inte fortsätta att sätta sig i skiten med att ge bort mål. Det gick att vända nu, men det kommer inte att gå så ofta.
På elva spelade matcher i sommar och höst så här långt har det bara blivit en seger under ordinarie tid. Mot Södertälje som häromdagen inledde allsvenskan med att förlora med 10–2. Jag tror ju fortfarande att det här lagbygget behöver stärkas upp, men nu går i alla fall att andas lite lugnare i några dagar.