Ang nyhetsartikeln "Baroniet: Kommunen letar kryphål – sänker förtroendet" (10/4).
Det är ganska anmärkningsvärt att vår kommun på detta sätt riskerar ett gott förhållande till ett företag som man i flera sammanhang är och har varit starkt beroende av. Och det är väl så att kommunen även i framtiden är i behov att förhandla med Baroniet.
När jag läser detta erinrar jag mig att jag nyligen läst boken ”Baronen” skriven av författaren Anders Jonsson. Den skildrar Theodor Adelswärds (1860–1929) livsgärning som entreprenör, företagare, politiker.
Man kan inte annat än fascineras av hur denne man vid 23 års ålder fick ta över ansvaret för en av Sveriges största jordegendomar, Baroniet Adelswärd i Åtvidaberg.
Eftersom Baroniet förfogade över praktiskt taget all mark inom ett vidsträckt område hade Adelswärd länge ett starkt inflytande över det mesta som rörde Åtvidabergs utveckling.
Orten hade stagnerat i sin utveckling, men genom sin enorma initiativkraft lyckades han vända utvecklingen och i nära samråd med kommunens ledning förvandlade han den gamla bruksorten till ett modernt industri- och villasamhälle.
Han bekostade framstående arkitekter och stadsplanerare, han stödde ortens folkrörelser och som stor arbetsgivare blev han en föregångare i frågan om samtal med fackföreningarna.
Med andra korta ord; Theodor Adelswärd har haft ett avgörande inflytande – ekonomiskt, politiskt och kulturellt – över Åtvidabergs utveckling. Detta arv har sedan glädjande och tacksamt förvaltats genom nya generationer Adelswärd på Baroniet.
Med denna bok i minnet läser jag i Corren med häpnad och förvåning att vår kommuns politiska ledning plötsligt är beredd att gå till strid mot Baroniet rörande en markaffär med villkor som gjordes upp för 40 år sedan.
Inte nog med det. Man har för skattebetalarnas pengar köpt juridisk konsulthjälp för att försöka slingra sig ur den uppgörelse som då gjordes.
Det är häpnadsväckande, magstarkt och oroande att våra politiker nu är beredda att spoliera ett gott förhållande med den motpart som betytt och betyder så mycket för vår kommun.
Ett avtal är ett avtal antingen det kallas servitut eller något annat. Jag föreslår att Thomas Liedberg lägger ner stridsyxan och ber Baroniet om ursäkt.