På Vrinnevisjukhuset missades Kaylins akuta blindtarmsinflammation. På Universitetssjukhuset kunde man senare konstatera brusten blindtarm och bukabscess, alltså en varböld.
På Vrinnevisjukhuset var Kaylin inlagd på barn- och ungdomskliniken, men till en början som kirurgpatient, då hon utreddes och behandlades på kirurgiska kliniken.
Men efter två ultraljudsundersökningar hittade man inte något tecken på blindtarmsinflammation och hon fördes över till barnkliniken.
– Jag är verkligen jätteledsen för det som hänt. Det känns förskräckligt jobbigt och tråkigt, säger Erik Wejryd, tillförordnad verksamhetschef på barn- och ungdomskliniken.
I efterhand gör barnkliniken bedömningen att det var fel att göra en andra ultraljudsundersökning när den första inte gav någon vägledning. I stället borde en datortomografi av buken ha gjorts, skriver han till Patientnämnden.
– Det är en rekommendation som vi går ut med till våra läkare efter detta. Har man inte lyckats ställa diagnos med en undersökningsmodell är det klokt att gå vidare med en annan, säger Erik Wejryd.
Varför gjordes ingen datortomografi?
– Vi hade en dialog med läkare på kirurgkliniken som avrådde från det och begärde ytterligare ett ultraljud, säger Erik Wejryd.
Kirugiska klinikens verksamhetschef Lars Lönn skriver i ett mejlsvar till oss: "Vid behov av röntgen rekommenderas i första hand ett ultraljud, vilket ofta ger tillräcklig bilddiagnostisk information. Datortomografi använder vi sparsamt vid misstänkta blindtarmsinfektioner då barnen ofta kan behöva något sederande (lugnande) för att undersökningen skall kunna genomföras samt att vi som regel försöker minimera mängden radioaktiv strålning mot barnen."
Av svaret framgår att diagnosen blindtarmsinflammation kan vara svår att ställa hos mindre barn, då "både symptom och undersökningsfynd kan vara svårtolkade".
Båda klinikerna har påbörjat en utredning utifrån det enskilda fallet – och mer generellt av det gemensamma arbetet kring barn inlagda på barnkliniken men med behov av kirurgisk sjukvård.
– Att klinikerna gör en internutredning visar att man tar det som hänt på allvar, säger Mona Ahlberg, verksamhetschef på Patientnämnden.
Barn- och ungdomskliniken och kirurgiska kliniken på Vrinnevisjukhuset ser nu över sitt gemensamma arbete kring barn med behov av inneliggande kirurgisk sjukvård.
Klinikerna ska sätta fokus på brister i rutiner och se över hur arbetet kan struktureras för att förhindra att liknande händelser sker igen.
– Vi har ett arbete att göra inte bara kring det här fallet. Vi utreder fler incidenter där samarbetet inte riktigt har fungerat som det ska. Även då har det handlat om oklarheter i ansvarsfördelning. Så vi tar nu ett större grepp, säger Erik Wejryd.
Kaylins smärta avfärdades som inbillad. Tas inte barns smärta på allvar?
– Det är ibland väldigt svårt att veta vad som föranleder att någon mår dåligt. Många faktorer kan spela in, så som tidigare erfarenheter. Det kan vara svårt att veta säkert vad ett smärtbeteende kommer från.
– Naturligtvis tar vi barns smärta på allvar. Men inom barnmedicin står vi ofta inför att vi ser sjukdomssymptom, och att det sedan inte är så enkelt som det först verkar. Ibland gör vi fel, så är det.
Hur kunde Kaylin skrivas ut med infektionsprover som var sämre än när hon kom in?
– Jag kan inte gå in på detaljer i fallet, men man uppfattade en förbättring, säger Erik Wejryd.
Det krävdes en påminnelse innan Patientnämnden fick svar. Varför dröjde det?
– Det var ett rent förbiseende från min sida. Jag skrev svaret i mitten av december och hade för mig att jag hade skickat in det. Innan jag fick påminnelsen hade jag inte hört något.
Det är oklart när utredningen blir klar.
