Vår stad
Halv sex på aftonen den 1 augusti 1899 började det brinna i Träförädlingens fabrik, som låg där Skylten ligger idag. Domkyrkoklockorna klämtade ödesmättat. Stadens värnpliktiga brandsoldater rusade till brandplatsen och inte som reglementet föreskrev till något av stadens fyra spruthus.
Därför kom det att dröja en halvtimma innan släckningsmaterielen var på plats. Då visade sig att somliga slangar inte gick att foga till varandra och att andra av dem var trasiga. En del utrustning slutade dessutom att fungera under pågående släckningsarbete. Vatten langades från Stångån, men inledningsvis saknades såväl hinkar som folk till langningskedjan. Situationen förbättrades vid tiotiden då 80 soldater från Malmen anslöt till arbetet.
Branden spred sig till intilliggande gjuteri och brädgård, vilka båda precis som Träförädlingen ödelades. Corren skrev att brandkåren avslöjade sin kompletta brist på vana vid släckningsarbete. Tidningen skrev att manskap utan befäl och befäl utan manskap planlöst sprang omkring. Vidare fanns ingen vakthållning vilket gjorde att nyfikna trängdes med brandsoldaterna.
Corren fortsatte att det lyckligtvis var länge sedan staden drabbades av någon större eldsvåda, men var synnerligen kritisk mot att brandkåren inte brukade öva. Corren kritiserade även 1888 års kommittés bristande arbetstempo.
Fullmäktige diskuterade redan vid sitt augustisammanträde 1889 kommitténs arbete, vilket även skedde i en rad av de påföljande mötena. En tillkallad expert dömde vid en besiktning ut stadens brandredskap som gamla och dåliga.
I augusti 1891 fastställdes en ny brandordning för Linköping. I den stipulerades att staden skulle ha en brandchef, en brandmästare, en förman som tillika var maskinist samt minst 27 brandsoldater. En gammal stadsgård på Ågatan 27 byggdes snabbt om till brandstation.
I oktober 1891 tillträdde officeren Klas von Feilitzen som Linköpings förste fast anställde brandchef. Under hans ämbetstid uppfördes en ny brandstation, numera kallad Fontänen. Byggnadens placering förklaras av att det därifrån var nedförsbacke till merparten av stadens bebyggelse, vilket var bra eftersom kårens vagnar drogs av hästar.
Nämnas kan att 1891 införskaffade staden ett brandsäkert kassaskåp för viktigare handlingar.