I Linköping ska alla kunna åldras i trygghet

På lördagens debattsida skrev Kommunala pensionärsrådet ett öppet brev till kommunledningen angående brister i äldrevården. Nu svarar äldrenämndens ordförande Liselotte Fager.

Äldrenämnden har gjort flera satsningar i budgeten bland annat på språkutbildning, mer specialistkunskaper, och på fler vårdbiträden och undersköterskor, skriver Liselotte Fager (KD).

Äldrenämnden har gjort flera satsningar i budgeten bland annat på språkutbildning, mer specialistkunskaper, och på fler vårdbiträden och undersköterskor, skriver Liselotte Fager (KD).

Foto: Drago Prvulovic/TT

Debatt2021-03-30 06:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar till "Blottlagda brister i äldrevården måste åtgärdas" (27/3).

Jag delar Kommunala pensionärsrådets (KPR) och Coronakommissionens åsikt att det finns brister inom äldreomsorgen som måste åtgärdas. 

Coronakommissionen har belyst de brister som finns på en nationell nivå. Flera av dem har vi uppmärksammat i Linköpings kommun redan innan pandemin och haft med i vårt utvecklingsarbete. 

En del av de brister som tas upp av kommissionen berör ansvarsfördelning mellan region och kommun, eller lagstiftning. Dessa behöver vi självklart fortsätta uppmärksamma, men vi äger inte makten över dem själva som kommun. 

Staten, regionen och kommunen behöver samarbeta mer kring äldreomsorg, och samarbetet behöver ha den äldre – personen – i centrum.

Oavsett vems ansvaret är så är det viktigt att vi alla drar lärdomar av vad kommissionen pekar på. För att säkra upp arbetssätt och upptäcka brister under pandemin har representanter från äldrenämnden och social- och omsorgsnämnden bland annat haft referensgruppsmöten med hemtjänstutförare och hälso- och sjukvårdsorganisationer. 

Forsknings- och utvecklingscentrum har tillsammans med IT-universitetet i Köpenhamn (ITU) påbörjat ett arbete tillsammans med övriga kommuner i Östergötland för att sammanställa och lära av varandras erfarenheter från pandemin och koppla till framtida utvecklingsbehov där även exempelvis Coronakommissionens slutsatser är relevanta. 

Krav på åtgärder ställs och dessa följs sedan noggrant upp. Linköping har en god äldreomsorg. Men vi strävar också hela tiden för att bli ännu bättre. Både nu under pandemin och på lång sikt.

Äldrenämnden har gjort flera satsningar i budgeten bland annat på språkutbildning, mer specialistkunskaper, och på fler vårdbiträden och undersköterskor. 

Dessutom har vi beslutat om en helt ny hemtjänstorganisation som kommer att innebära mer teamarbete och kontinuitet runt den äldre. Detta gör vi för att bättre möta det tyngre vård- och omsorgsbehovet. 

Vi behöver fler medarbetare med rätt utbildning inom äldreomsorgen. Genom Linköpings äldreomsorgslyft har närmare 100 personer påbörjat eller står i startgropen att påbörja sin utbildning till undersköterska på betald arbetstid.

Det innebär att medarbetare inom äldreomsorgen får en utbildning, den medicinska kompetensen höjs och medarbetaren kan gå från timanställning till fast anställning. Äldrenämnden beslutade också att öka grundbemanningen med 100 servicebiträden i höstas.

Det jag ställer mig frågande till i insändaren från KPR är kritiken mot att äldrenämnden prioriterat resursförstärkning för att möta det ökade behovet av insatser till personer med demenssjukdom.

Vi ökar antal platser med demensinriktning med 55 platser och tillskjuter medel för bemanningsförstärkning, kompetensutveckling och medel för att anpassa lokaler. 

Vården av personer med demenssjukdom är oerhört beroende av mer personalresurser och specialkompetens och att säkerställa att personer med demenssjukdom får en boendeplats med särskild inriktning för deras behov är en förutsättning för att ge en god vård och omsorg. Det tror jag att KPR håller med om.

Äldreomsorgen är inte dålig i Sverige eller i Linköping. Men det finns brister som måste åtgärdas. Det har jag och Allians för Linköping jobbat för länge och det kommer vi fortsätta att göra. I Linköping ska alla kunna åldras i trygghet och värdighet.