När Sven-Göran Eriksson var expertkommentator i tv under sanslösa VM-sommaren 1994 tyckte han att det mesta, för att inte säga allt, var ”möcke, möcke bra”.
Nu var mästartränaren gäst under SVT:s sändning från EM-åttondelen mellan England och Tyskland och efter en sömnig halvlek satte han huvudet på den berömda spiken och sa: ”Vill man vara riktigt ärlig, så är det otroligt att så många bra fotbollsspelare kan prestera så lite.”
Missförstå mig inte.
På många sätt har det varit ett kul EM. Flera höjdarmatcher med sprakande fotboll, sköna skrällar och smällar (nej, inte den sent i tisdags kväll) och starkt lysande profiler. Men också en annan spaning när vi nu står inför avgörande med kvartsfinaler och framåt.
Flera fotbollsgiganter har rasat ur och vad gäller Frankrike och Nederländerna känns det både onödigt och självförvållat. Hade de hållit farten uppe under 90 minuter hade det slutat annorlunda. Italien höll på att hamna i samma fälla, men löste det. Belgien och Spanien rullar runt och blixtrar till med sin individuell skicklighet.
För att inte tala om England, som har spelat med handbromsen i, men vunnit ändå och som en annan expert, Roy Keane, uttryckte det: ”Det spelar ingen roll hur du vinner så länge du vinner”. Irländske stjärnan/benknäckaren (välj vilket ni vill) har absolut en poäng, men det är ändå frustrerande när lag som är så bra så ofta spelar så långsamt och så mycket i sidled.
Förklaringen?
Tja, bollinnehav är bästa försvar – för att få längre anfall. Men visst kan det bli trist med possessionfotboll till förbannelse, långsamt tempo och riskeliminering. Samtidigt som lagen är så inlästa och…ja, ju fler spelare att slå ut, desto svårare att göra mål. Det är en ganska enkel ekvation.
Jag älskar försvarsspel, 0–0 kan vara lika bra som 5–5 – men har så vansinnigt svårt för fotboll utan intensitet och som inte går framåt.
Mest spännande kvartsfinalen: tungviktsmötet mellan Italien och Belgien. Hjärtat säger Italien (det är svårt att inte gilla ett landslag med Sampdoriaeleganterna Mancini, Vialli och Lombardo i tränarstaben), men det kan sluta hur som helst. I övrigt tar sig Spanien, Danmark och England vidare.
Tror jag.
Och om ni lovar att inte säga det till någon så håller jag på Danmark.
Sveriges EM? Det kunde, för att inte säga borde, ha blivit mer. Vi kan säga att det är godkänt, men vägen vidare låg öppen och Janne Anderssons gäng reste Europa runt med uppskruvade förväntningar. Med det här laget – Emil Forsberg, wow! – ska inte Sverige bara vara med i mästerskap utan även kunna gå långt.