"Vi vill inte elda plast. Vi utreder flera sätt att minska den fossila andelen i avfallet", säger Mile Elez, teknisk direktör på Tekniska verken.
När tidningen Sveriges natur för en tid sedan listade Sveriges största utsläppare av koldioxid hamnade Gärstadverket på tionde plats. Ur skorstenarna i Linköping kom det i fjol 265 000 ton koldioxid med fossilt ursprung, en liten ökning från året innan.
Ingen hedrande placering för en kommun med målet att bli koldioxidneutral till 2025, kan tyckas.
Men det går att räkna på flera sätt. När konsultföretaget Profu gjorde ett klimatbokslut för Tekniska verken blev slutsatsen att bolaget i själva verket ger upphov till ett stort minusutsläpp av växthusgaser. Minus 696 000 ton koldioxid står det på sista raden. Då räknas även positiva effekter från bland annat vind- och vattenkraft in, men det största minusutsläppet kommer från sopförbränningen.
Hur kan det bli minusutsläpp när man eldar? Förklaringen är att Profu räknar på vad som skulle hända om Tekniska verken inte eldar avfall på Gärstad.
Tekniska verken importerar, i likhet med andra svenska anläggningar, avfall från bland annat Storbritannien. Alternativet till förbränningen skulle därmed, enligt Profu, vara att soporna deponeras i England. Det skulle ge upphov till metangas, som är en kraftigare växthusgas.
Dessutom räknar Profu med att fjärrvärmen som skapas i Gärstad ersätter andra, ur klimatsynpunkt sämre, uppvärmningslösningar. Detsamma gäller elen som produceras. Utan den skulle Sverige tvingas importera mer smutsig el från utlandet, är resonemanget.
– Ser man bara på vad som kommer ut ur våra skorstenar så stämmer den där listan, där vi ligger på tionde plats. Alla avfallsförbränningsanläggningar släpper ut koldioxid och vi har en av landets största. Men frågan är vad som är alternativet. Vi skulle kunna sluta elda avfall och köra det till Stockholm. Då skulle vi slippa vara med på listan – men klimatet skulle inte vinna på det, säger Mile Elez, teknisk direktör på Tekniska verken.
Listan tar bara upp koldioxid med fossilt ursprung. Koldioxid från biologiskt material, som trä, räknas inte in bland växthusgaserna. Detta eftersom den koldioxiden ingår i ett kretslopp – något som i och för sig ifrågasatts alltmer på senare tid eftersom kretsloppet tar flera decennier. Att få ner koldioxidutsläppen brådskar.
Det som alla är överens om är att de fossila koldioxidutsläppen måste minskas. Tekniska verken har slutat elda både fossilolja och kol. De fossila utsläpp som görs nu kommer i första hand från plast. Avfallet som eldas på Gärstad innehåller nämligen uppemot 30 viktprocent plast, material som egentligen borde ha lämnats till återvinning i stället för i soppåsen. Drygt 40 procent av koldioxiden i skorstenarna har fossilt ursprung.
– Vi vill inte elda plast. Vi vill inte elda något som är återvinningsbart och vi jobbar hårt för att minska andelen fossilt material i avfallet, kommenterar Mile Elez.
Ett effektivt sätt att få bort plasten på Gärstad skulle vara att bygga en sorteringsanläggning. Det har Stockholms energibolag nyligen gjort och Tekniska verken utreder möjligheten att göra detsamma. Bolaget har ansökt om ett statligt bidrag på cirka 100 miljoner kronor genom det så kallade Klimatklivet – men den ansökan avslogs häromveckan.
– Den anläggning som vi utreder kostar ungefär 350 miljoner kronor. Med den skulle vi kunna sortera bort nästan 20 000 ton plastavfall årligen och det skulle leda till 60 000 ton minskade CO2-utsläpp. Det går också att sortera ut andra återvinningsbara fraktioner, till exempel mat som inte lagts i gröna påsen. Vi fortsätter att studera den lösningen, men det finns inga beslut fattade, betonar Mile Elez.
En annan möjlig väg att gå är att minska plastmängden som kastas i hushållssoporna.
– Vi tittar på bättre möjligheter till hushållsnära sortering för Linköpings invånare. Men just nu är det väldigt oklart på riksplanet vad som kommer att gälla med producentansvar och insamlingssystem.
Gärstadverket är Sveriges tionde största utsläppskälla för fossil koldioxid. 265 000 ton blev det i fjol.
Ett problem i sammanhanget är att mycket av den plast som används inte går att återvinna.
– En ost kan ha fem sorters plast runt sig, trots att det ser ut som en. Det är inte det lättaste att hantera. Det måste komma lösningar med bättre plaster, som går att sortera och återvinna, säger Mile.
Ni bidrar ju själva till plastavfall med gröna påsen. Varför?
– Ja, det är en aktuell fråga. Vi har ju ett system med optisk sortering som fungerar bra och då måste man kunna slå påsarna åt sidan. Om det går att ta fram en ickefossil påse som håller för det vore det bra. Det är en fråga som vi och de som levererar påsarna måste jobba vidare med. Men den gröna påsen är i alla fall till största delen tillverkad av återvunnen plast.
Kommer ni att lyckas få ner de fossila utsläppen på Gärstadverket?
– Absolut, det är vårt mål och vi jobbar hårt på det. Om några år tror jag att andelen fossilt avfall är betydligt mindre.
"Vi utreder möjligheten att bygga en sorteringsanläggning för att få bort plast från avfallet", säger Mile Elez, teknisk direktör på Tekniska verken.
Avfallsförbränning är en fråga som delar även miljövänner i två läger. Förespråkarna menar, som Tekniska verken, att det är bra för klimatet eftersom det minskar mängden som deponeras och som leder till utsläpp av metangas. Moderna deponier har visserligen insamling av metan, men all gas kan inte tas tillvara.
Motståndarna menar att allt avfall ska ses som en resurs och att förbränningsanläggningarna minskar incitamenten att sortera och återvinna. Det var argumentet när regeringen i fjol införde en skatt på avfallsförbränning på 75 kronor per ton, en skatt som successivt ska höjas till 125 kronor.
Mile Elez menar att fakta talar emot det argumentet och emot skatten, som lett till en höjning av hushållens avfallstaxa.
– Det finns helt enkelt inget belägg för att avfallsförbränning innebär sämre materialåtervinning. Tvärtom. Alla undersökningar visar att de länder som har satsat på energiåtervinning ur avfall, som Sverige och Danmark, också är de länder som har högst andel materialåtervinning.
Över 100 miljoner ton avfall deponeras årligen i Europa. Sverige importerar drygt 1 miljon ton, främst från Storbritannien och Norge.
– Vi som eldar avfall vill ju inte elda vad som helst. Vi jobbar väldigt hårt för att inte få med till exempel gips, metaller och flamskyddsmedel från gamla datorer. Jag tror att många som deponerar avfall inte är alls lika noga. I vårt klimatbokslut jämför vi oss med de bästa deponierna i England, men man ska veta att det finns väldigt många dåliga deponier i Europa också, säger Mile Elez.