Lyssnade på radions P4 där projektledaren Johanna Palmstierna berättade om Linköpings digitala integrationsdag, där det diskuterades att många invandrare är i behov av att öka sina kontakter med svenskar. Om integrationen uteblir, blir resultatet tyvärr segregation, sa Palmstierna.
Tyvärr blev jag något förvånad då Palmstierna menade, att vi svenskar måste inse vårt ansvar för att integrationen ska fungera. Mitt ansvar?
Jag vill gärna berätta om hur jag själv och många andra runt om kring mig känner angående en påtvingad integration.
På kort tid har landet Sverige tagit mot många invandrare. Enligt SCB var det år 2020, strax över 2 miljoner utrikesfödda personer, vilket är 19,7 procent av Sveriges befolkning.
I Sverige talas det idag omkring 200 olika språk. På ett fåtal år har Sverige gått från ett homogent samhälle till ett mångkulturellt samhälle. I dagens Sverige lever och arbetar människor från främmande länder som inte behärskar språket så bra.
Från djupet av mitt hjärta känns det fel. Vad vill jag säga med det? Att det finns en gräns. Jag vill inte medverka i ett påtvingat integrationsprojekt.
Men, det betyder inte att man är en elak och motsträvig person, enbart att man har en fri vilja att välja det som känns rätt för en själv. Segregationen är våra politikers ansvar, inte mitt.
Om det finns ett genuint intresse av att lära sig korrekt svenska, är dagstidningar och den svenska televisionen ett utmärkt sätt. Våga tilltala en svensk granne eller en person i din närhet. Det lönar sig.
Det blir lättare att förstå Sveriges kultur och integreras om man tar del av sådant som en stor del etniska svenskar gör på fritiden.
Det finns en tid efter pandemin då vi kan träffas vid bilträffar, marknader, skogsvandringar, hembygdsföreningar, dansevenemang, dylika kurser, vasalopp och cykeltävlingar. Välkommen!