Svar på debattartikeln "Utveckla slottsparken – inte slottsträdgården" (14/1):
Visst vore det ett lyft för många trädgårdsälskare att den var tillgänglig mer än en gång om året. Att många vill uppleva den syns tydligt när kön av besökare vid detta enda tillfälle ringlar långt ut på borggården. En del äldre ger upp.
Självklart ska trädgården bevaras – men varför skulle den förstöras om fler får tillfälle att besöka den även vid andra tillfällen än detta enda? Vandalisering av parker är väl sällsynt i Linköping – även om tråkigt nog en del ungdomars sommarfester ger skräpiga lämningar så ger man sig knappast på att förstöra växter. Är man riktigt rädd om sällsynta växter kan man göra som i Lunds Botaniska trädgård: hålla stängt nattetid.
Det skulle onekligen behövas en bra kompromiss om slottsträdgården – båda sidor får väl bjuda till och sänka respektive hårdnackade krav. För visst känns det lite konstigt att stå och kika på den vackra trädgården genom spjälorna i staketet och drömma om att få avnjuta den lite närmare – ungefär som ett fattigt barn på 1800-talet utanför godisbutiken.
För övrigt är nog de flesta överens om att de stora gröna gräsmattorna mellan slottet, biblioteket och länsstyrelsen behöver lite omväxling i monokulturen, till exempel av fler rabatter, sittbänkar och eventuellt annat trivselskapande. Fast kanske ska man i denna miljö låta bli en massa konstiga ”installationer” och låta naturen dominera.