Svar till "Det är inte skolan som ska lösa alla samhälIsproblem" (13/3), en replik undertecknad av 13 rektorer och biträdande rektorer på Correns ledare "Linköping som värsta skräckexemplet" (10/3).
Det centrala i rektorernas artikel finns i frågan ”Vi måste lita på att alla gör så gott de kan utifrån de premisser som finns. Vad annars kan vi göra?”. Ett svar är att delta i det vardagliga lärar- och pedagogarbetet och se vad er personal har att brottas med. Ta sedan beslut som på allvar stödjer er personal.
Gör inte som ni gör med den här repliken där ni sviker dem som, trots att de vet vad det kommer att kosta, vågar stå upp för skolans arbetsmiljö och elevernas lärsituation.
Sluta att låtsas att skolan inte har möjlighet att sätta upp regler för hur arbetsklimatet ska vara och vad som förväntas av eleverna när de är i skolan. Våga säga att många elever idag saknar uppfostran.
Istället säger dessa skolchefer: ”För oss är det helt enkelt nödvändigt att se det positiva som pågår och genomsyrar våra skolor i Linköping".
Det positiva visar sig alltid men det är det negativa som ska tas om hand och vändas. För att göra det måste man vara en närvarande chef som vågar och vill ta sin personal och dess kunskap på allvar.
Man måste våga tala öppet om den allvarliga situation som råder i många skolsalar. Man måste våga kräva andra undervisningsformer för de elever som faktiskt inte klara av en vanlig skolsalssituation.
”Till skolorna i Linköping kommer varje dag elever som är vetgiriga, intresserade och nyfikna på att lära sig och ta sig an världen” – hur ger ni som skolchefer dessa elever möjligheten att få den kunskapen som de har rätt att kräva? När det i ett stort antal klassrum ser ut så här: ”en ständig kamp för att åstadkomma något som liknar ordning mellan utbrott av spring över bänkar, spottloskor, kastade föremål och slagsmål. I fikarummen gråter lärare av förtvivlan och vem kan klandra dem?”
Stort tack till läraren Nina Ramic Toll och hennes kollegor som haft modet och kraften att vittna om en arbetsmiljösituation där såväl barn som personal lever farligt. En arbetsmiljö som får nackhåren att resa sig på vem som helst utom dessa rektorer.
Som chefer i skolan borde ni ägna er arbetstid mer åt er roll som ledare än att söka samarbetspartners utanför skolan. Skolan har ett ansvar och det är er uppgift att ta det och leda det i just er skola.