Programmet kretsade emellertid helt kring andra frågor än S regeringsalternativ: Vaccin och Moderaterna och Sverigedemokraterna var vad det talades om.
Programledaren Anders Holmberg är ju ingen kampanjmakare för någon sida som helst i politiken. Att han valde att fokusera sitt program som han gjorde kan därför bero på att han anser att S känsligaste punkter finns just i partiets förhållningssätt till vaccin, till Moderaterna och till Sverigedemokraterna.
Partiet satsar allt sitt krut på att misstänkliggöra sina motståndares demokratiska trovärdighet och på att distansera sig från pandemimakten. Löfven fick fritt spelrum att i 30 minuter försöka förklara sin strategi.
I frågan om när vaccineringen har nått de nivåer att Sverige kan "öppna upp igen" så lutade sig Löfven som vanligt tungt mot bedömningar av experterna i framförallt Folkhälsomyndigheten.
Anders Holmberg visade videoklipp från Danmark där statsministern Mette Frederiksen (S) slog fast att när alla över 50 års ålder är vaccinerade så kan vi "börja öppna upp Danmark igen". Gjorde Löfven samma bedömning som sin danska partikollega?
Stefan Löfven förnekade inte att så kunde vara fallet men landade ändock i att Folkhälsomyndighetens bedömningar har en avgörande betydelse för regeringens politik.
Vilket är en politisk attityd som jag har lätt att sympatisera med i det stora hela. Det är kort sagt bra att veta vad man gör. Och går det åt helsike så finns det någon annan att dela ansvaret med.
När det gäller kritiken av det regeringsalternativ – M, KD, kanske L och med stöd av SD – som utmanar S i nästa års val så går grovheten på tok för långt.
Anders Holmberg visade ett klipp från en artikel av försvarsminister Peter Hultqvist där denne ger bilden av att muslimer i Sverige borde känna samma rädsla för M/SD som vad judarna i Tyskland kände för nazisterna. Vilket är ett osmakligt och osakligt påhopp på alla inblandade som Löfven i vart fall borde ha nyanserat. Det gjorde han inte.
Trettio minuter räckte mer än väl för att visa på bristerna i S attackpolitik. Socialdemokraterna bör tala mer om sig själva, sitt eget ansvar, sina egna eftergifter och om sina egna ambitioner för det svenska samhället.