På spridda datum ifrån april till juli har rallysektionen i Linköping MS – som inkluderar folkrace, rally och crosscart – valt att arrangera träningar för sina medlemmar.
– Egentligen skulle vi ha börjat i mitten av mars, men omständigheterna har ju varit som de har varit. Därför känns det jättekul att äntligen bara få komma igång, säger Lennart Johansson, vice ordförande.
På den första träffen var ett trettiotal personer på plats i vårvädret. En av dem var veteranen Berndt Carlsson, som såg på när bil efter bil gav sig ut på grusslingan på Linköpings Motorstadion.
– Jag har följt och tittat på motorsport sedan 1963, när jag var på min första tävling och fastande för det som trettonåring. Det är ovant att ännu inte ha varit på en tävling, men vi får hoppas att det vänder snart, säger han.
Om det är två saker som märks uppe vid klubbhuset är det att bilarna är absolut i toppskick – och att förarna verkligen längtat. De allra flesta bilarna får inte köras på vanlig väg (förutom vid tävling) vilket gör att det var årets första meter som väntade.
– Bilen var klar i december och sedan dess har det bara varit att vänta. Bara att få känna på det känns otroligt bra. Det här är lite som en ungdomsgård för gubbar, skrattar Urban Andersson, som i år kör tillsammans med Andreas Norström.
Han tillägger:
– Man saknar ändå tävlingsmomentet. Självklart vill man mäta sig med de andra. Det finns en tävling i Åtvidaberg i slutet av maj som fortfarande inte är inställd... fast det lär den bli. Efter sommaren någon gång känns mer realistiskt, om jag ska gissa.
Stjärnskotten Victor Liljesson och Patrik Wiström fanns också på plats under premiärträningen, men ändå var det kartläsaren Ulf Wiström som stack ut mest.
För första gången någonsin satt han nämligen i rallybilens förarstol. Inte ens under de 20 åren vid Pelle Säävs sida blev den upplevelsen av.
– Jag har fått mina turer genom åren. Klart man har tänkt tanken att köra själv, och nu när chansen dök upp var det bara att testa. Det känns dumt att dö nyfiken.
På det hela taget blev det en imponerande runda. För ett otränat öga såg det nästintill felfritt ut.
– Det var nog lite enklare än jag trodde. Innan var jag mest rädd för växlingen, men den biten gick bra. I alla fall för att vara första gången. Riktigt kul var det med, avslutade Wiström, innan han skyndade in i bilen för ett till åk.
