En fredag för några veckor sedan besökte jag vårt gym för första gången på över ett år. Vid entrén angav ett anslag att där fick vi vara högst tjugo personer.
På kvällen samma dag firade vi sinnesromässa i Vadstena klosterkyrka, som till ytan är drygt tio gånger större än gymmet och till volymen minst sextio gånger större. Där får vi vara högst åtta personer.
Visserligen fortsätter vi andas medan vi är i kyrkan, och passar på att sjunga en del när vi ändå andas ut. Men i huvudsak är det en högst stillsam verksamhet, medan ett besök på gymmet syftar till att få upp flåset.
Så gott vi kan fortsätter vi att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, men gällande restriktioner är både huvudlösa och hjärtlösa. Den andliga och själsliga friskvård som gudstjänstfirande i gemenskap innebär, måste få återupptas nu.