Jag kanske sticker ut lite nu. Men jag tror att om man ringer runt så ser det ut så här på ett flertal ställen i landet. Man kan sammanfatta situationen med fyra ord: en skola för alla.
Det låter bra. Men jag anser att det är en skrivbordsprodukt som inte är förankrad i verkligheten.
Jag är utbildad fritidsledare och har jobbat inom skolan i över 20 år som resurs. Ofta med mindre undervisningsgrupper om två-tre elever. Både tillsammans med speciallärare och enskilt.
De elever jag har arbetat med skulle inte ha klarat sig lika bra idag. Och ingen har, vad jag vet, mått dåligt av att gå i en liten undervisningsgrupp.
Det spelar ingen roll hur många pedagoger man sätter in i en klass. Det kommer alltid att finnas elever som behöver särskilt stöd och undervisning utanför klassrummen.
Idag sitter det säkert ett antal elever ensamma med en assistent runt om i landet i tillfälligt inredda små klassrum. Hur utpekande är inte det? Sen har vi alla hemmasittare.
Det är dags för politikerna att vakna och lägga sin ideologi åt sidan och öppna upp för små undervisningsgrupper och skolor för elever som behöver särskilt stöd. De eleverna finns och kommer tyvärr alltid att finnas.