– Jag ser det mesta som visas från Premier league, Serie A, La liga och. . .ja, det mesta. Som supporter fastnade jag för Manchester City för runt tio år sedan och håller fast vid det. Det var någonstans i den vevan som de blev uppköpta och började satsa. Även om det kanske inte är populärt i alla läger så är det absolut favoritlaget, säger han och skrattar.
En och annan kan kanske tycka att vi borde avsluta samtalet där, men för den här gången väljer vi att fortsätta. 22-åringen har i något annat sammanhang beskrivit sig själv som ”en ganska tråkig person, lugn och hemmakär”, men när vi nu tar första rejäla snacket efter flytten till Linköping känns han inte det minsta tråkig.
Tvärtom.
Lättpratad, öppen och nyfiken.
– Så här långt har jag ingenting att klaga på. Det är bra grabbar i laget och staden är över förväntan. Här är riktigt fint, säger han.
Linköping HC har så här långt bara presenterat två nyförvärv, varav Filip Berglund var den första. Backen kommer från sin hittills bästa säsong och svarade för 20 poäng när Skellefteå landade överraskande högt upp i SHL-hockeyn. Fast något slutspel blev det som bekant inte.
– Det blev ett väldigt märkligt och snopet slut. Vi hade bra form och något riktigt bra på gång när allt bara blåstes av. Samtidigt hade man det på känn när vi spelade sista matchen mot Luleå utan publik, säger han.
Berglund är uppvuxen i Bergsbyn, knappa milen från Skellefteå, men har sedan tolvårsåldern tillbringat hela sin hockeykarriär i det som däruppe allmänt kallas för AIK. När han nu för första gången lämnar den norrländska tryggheten tar han alltså steget till Linköping.
Ett kliv på vägen mot det stora målet NHL, där han under våren högst troligt kommer att skriva kontrakt med Edmonton.
Men räkna med spel i Saab arena till hösten.
Det gör han själv.
– Jag har alltid drömt om att få åka över, men det är upp till var och en att hitta bästa vägen dit. För min del tror jag att det är nyttigt att komma till Linköping och utvecklas här innan jag är redo. Jag har ingen stress, säger Filip Berglund.
Nyförvärvet hymlar inte om att tränaren Bert Robertsson var en viktig anledning till nya klubbadressen.
– Jag hade ganska tidigt bra snack med Bert och Niklas Persson (general managern). LHC har haft några tuffa år, men vill någonstans och det lockar att vara med på den resan. Ju längre säsongen gick, desto mer kände jag att jag ville pröva vingarna och få nya ögon på mig.
Robertssons betydelse?
– Jag trivdes bra med honom uppe i Skellefteå och känner honom väl. Han har stor del i hur jag har utvecklats. Som tränare brinner han verkligen för det han gör och det är nyttigt för mig att ha en sådan person nära.
Tanken är att 190 centimeter långe och 95 kilo tunge högerskytten i LHC ska få en nyckelroll som en av fyra toppbackar, av allt att döma tillsammans med Jonas Junland, Jonas Holös och Petteri Nikkilä. Inte minst är förhoppningen att han ska bidra i offensiva situationer och bli ett dödligt vapen från blå linjen i numerära överlägen.
– Alla hoppas väl ta mer och mer ansvar för varje år. Jag känner att jag har en bra säsong i ryggen med inte så många matcher där jag är missnöjd med mig själv, säger han.
Vem är du utanför isen, då?
– Tja, jag är ganska lugn. Umgås mycket med flickvännen, spelar padel och tittar på fotboll.
Därmed är vi tillbaka till det där med kärleken till Manchester City och. . .ja, vi kan inte alla vara förnuftiga.