Ett hån mot alla oss som på olika sätt bidragit

Pandemimånaderna har varit en påfrestande tid för oss alla, inte minst inom sjukvården.

Under pandemiåret har vi på olika sätt jobbat inom regionens verksamhet och förstärkt där det behövts, påpekar insändarskribenten.

Under pandemiåret har vi på olika sätt jobbat inom regionens verksamhet och förstärkt där det behövts, påpekar insändarskribenten.

Foto: Anders Törnström/Arkivbild

Insändare2021-06-19 09:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För oss på Capio i Motala har det inneburit att verksamheten regelbundet fått ställas om, ibland med mycket kort varsel.

Det har såklart varit blandade känslor för att gå till ett annat jobb än det man själv valt, samtidigt som vi är många som upplevt det positivt att få vara en del av pandemivården på olika vis.

Gemensamt för pandemiåret är dock att vi på olika sätt jobbat inom regionens verksamhet och förstärkt där det behövts. Operationspersonal har tjänstgjord på US. Vår avdelning blev under förra våren och sommaren en strokeavdelning som helt stöttade Medicinska specialistkliniken med vårdplatser och nu under sista halvåret har det i olika omfattning vårdats medicinpatienter hos oss.

Personal från mottagning och operation har jobbat på exempelvis akutmottagningen i Motala och fått stötta upp på vårdavdelningen. Vår omställning har i varje fall beslutats av den särskilda sjukvårdsledning som av regionen haft mandat i frågan. 

Vi på Capio i Motala har varit en del av pandemiplanen i väster och man har alltså i avtalet med Capio skrivit in att vi ska stötta regionen i tider som pandemi.

Jag köper helt och fullt att regionen inte är vår arbetsgivare, men nu under pandemitider är det faktiskt regionen vi arbetat för. Att vi då inte får ta del av den sommargåva som Region Östergötland beslutat om känns som ett hån. 

Ett hån mot alla oss som på olika sätt bidragit till att vård kunnat bedrivas i den västra länsdelen, som blivit sjuka i covid och som tvingats pendla till en annan arbetsplats än den vi själva valt.

Regionstyrelsens ordförande Kaisa Karro säger i Corren (16/6) att man landade samfällt i att Capio inte skulle få ta del av sommargåvan. Gåvan ges till 14 000 anställda och beslutet att exkludera 145 personer är för mig helt obegripligt. 

Varför är vår insats under pandemin inte lika mycket värd som om man hade sin grundanställning inom Regionen? Kanske beror det helt sonika på att man inte har en aning om vad vi faktiskt bidragit med under pandemin? 

Vi förväntar oss att på något sätt uppmärksammas för de insatser vi gjort för Region Östergötland. Ett tack kostar faktiskt ingenting…