Bakom den polerade ytan gror abortmotståndet

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är två exempel på högerkonservativa partier som polerar sin yta i ett försök att uppfattas som varma anhängare av jämställdhet för att kunna tilltala fler väljare.

Så här såg det ut vid en demonstration i Stockholm på Internationella kvinnodagen 1974.

Så här såg det ut vid en demonstration i Stockholm på Internationella kvinnodagen 1974.

Foto: Ragnhild Haarstad / TT

Debatt2021-03-11 07:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men trots försöken är det uppenbarligen inget annat än att sminka grisen. 

I veckan inföll som bekant Internationella kvinnodagen.En dag där vi uppmärksammar kvinnors situation och påminner oss om den jämställdhetskamp som pågår i Sverige och i världen. 

Allmän sjukförsäkring, barnomsorg och aborträtt är resultat av politisk kamp för ett mer jämställt land. Man måste också påminna sig om att det är tack vare socialdemokratiska regeringar som dessa reformer införts, inte sällan i motstånd från högerkonservativa led. 

Samtidigt är det oroande att vi än idag tampas med hot mot jämställdheten. Regelbundet kan vi bevittna politiska förslag, kopplingar till antiabortorganisationer och viljeyttringar från högerkonservativa politiker och partier som skulle riskera att kasta jämställdhetsarbetet överbord. 

Fortsatt skanderas från högerhåll krav på vårdnadsbidrag, slopade pappamånader och möjlighet för vårdpersonal att vägra utföra aborter. 

Så sent som 2019 efterfrågade Kristdemokraternas partiledare möjlighet för vårdpersonal att vägra utföra aborter.

KD-kvinnors ordförande, som också har fått i uppdrag att utforma sitt partis jämställdhetspolitik, har en bakgrund som styrelseledamot i antiabortorganisationen Människovärde, och tidigare som vice ordförande i den abortkritiska organisationen Älska livet.

Trots att KD:s partiledning påstår sig stå bakom svensk abortlagstiftning, klingar budskapet falskt med hänvisning till partiets kopplingar till flera svenska antiabortorganisationer. 

Även hos Sverigedemokraterna, som både Moderaterna och Kristdemokraterna vill samarbeta med, finns det också flera exempel på politiska förslag som innebär begränsningar av kvinnors rättigheter. 

Så sent som i januari antydde partiets utrikespolitiska talesperson att kvinnor som väljer att göra abort mördar sitt barn, genom att hänvisa till en tidningsartikel som påstod att ”42 miljoner ofödda dödades under 2020”. 

Det är inget annat än abortmotstånd förklätt till att prata om oföddas rättigheter. 

Under 2019 slopade SD kraven på sänkt abortgräns och rätt till vårdvägran – inte för att det står i kontrast till partiets kvinnosyn, utan för att det varit ett sänke i valrörelsen. 

SD:s jämställdhetspolitiska talesperson lämnade till och med partiet i protest mot dess omsvängning. Anledningen säger allt om vilken riktning SD egentligen vill se för vårt land – ett land där aborträtten görs mindre tillgänglig. Att göra aborträtten mindre tillgänglig är att begränsa kvinnors rättigheter och valmöjligheter. 

De högerkonservativa partierna visar gång på gång att abortmotstånd och kvinnofientliga förslag genomsyrar deras verkliga agendor. Oavsett hur mycket de högerkonservativa polerar sin yta är det uppenbart att motståndet mot abort och jämställdhet alltjämt gror sig starkt under den.   

Tidigare generationers kamp för ett fritt och jämställt Sverige får inte tas för given. Vi måste fortsatt uppmärksamma och försvara kvinnors fri- och rättigheter, både i Sverige och i övriga världen. 

Ännu är stödet för aborträtten i Sverige starkt och robust. Ansvaret att stödet är lika starkt imorgon också, vilar på oss alla progressiva krafter.