De som äger sin bostad gynnas av låga räntor, ränteavdrag (statens dyraste boendesubvention), rotavdrag, slopad fastighetsskatt och en osannolik prisökning på bostäder de senast 15–20 åren. Att äga en bostad är rena rama spargrisen.
Inget av detta har den som hyr någon glädje av. Hyresrätten är inte bara den dyraste boendeformen sett till vad man får för pengarna, det är också det enda alternativet för dem som är så ekonomiskt svaga att de aldrig kan få låna till att köpa en bostad.
Nu finns det starka krafter i samhället som vill införa fri hyressättning. Det skulle innebära att de flesta hyresgäster får höjd hyra. Tusentals hyresgäster kommer att få flytta mot sin vilja av ekonomiska skäl.
Det blir en gigantisk kapitalöverföring till fastighetsägarna utan att hyresgästerna får något i utbyte. Även kapital från staten till fastighetsägarna genom höjda bostadsbidrag och bostadstillägg.
Enligt förespråkarna kommer avregleringen lösa många av problemen på bostadsmarknaden. Det ska bli lättare att hitta en lägenhet genom de berömda flyttkedjorna. Men vad händer med dem som hamnar sist i flyttkedjan och inte hittar något de har råd att flytta till? Det kommer leda till ökad trångboddhet, segregering, hemlöshet och behov av socialen för att få en bostad.
En annan teori är att äldre villaägare inte säljer trots att de vill, för att det inte finns några lediga lägenheter. Det stämmer inte. Anledningen till att de bor kvar är att de bor billigare i sin villa än i en hyreslägenhet, särskilt en nyproducerad. När hyrorna då stiger om hyressättningen blir fri så blir viljan att sälja sin villa ännu lägre än i dag.
Ett tredje argument för fri hyressättning är att bostadsbyggandet kommer att öka. Men vid fri prissättning sjunker priset när utbudet ökar – enkel marknadsekonomi. Det innebär på hyresmarknaden att ju större bostadsbrist ju högre hyror. Alltså finns det inget incitament för fastighetsägarna att bygga bort bostadsbristen om hyressättningen är fri.
Dessutom är det idag balans mellan tillgång och efterfrågan på de dyra nyproducerade hyresrätterna som byggs varje år och där är det redan i praktiken marknadshyror.
Däremot byggs det inte det som efterfrågas mest, nämligen billiga lägenheter, och det kommer marknaden aldrig att tillgodose. Det kan bara göras av staten som man gjorde med miljonprogrammet mellan 1965–1975.
Kan politikerna avstå från fastighetsskatt av omsorg om villaägarna borde de även säga nej till fri hyressättning av omsorg om hyresgästerna.