Akut fråga att rädda jobben i Afrikas fattigaste länder

Coronapandemin riskerar att driva uppemot en halv miljard människor i afrikanska länder söder om Sahara tillbaka under fattigdomsgränsen till följd av förlorade löneinkomster.

Att rädda jobben i Afrikas fattigaste länder är en akut fråga som kräver konkreta insatser och finansiella resurser, skriver debattörerna.

Att rädda jobben i Afrikas fattigaste länder är en akut fråga som kräver konkreta insatser och finansiella resurser, skriver debattörerna.

Foto: Swedfund

Debatt2020-09-09 09:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Av de stödåtgärder som görs riktas endast ett fåtal till privata företag, som i dag står för nio av tio jobb i Afrika. För att undvika en humanitär som ekonomisk kris behöver regeringar, utvecklingsfinansiärer och det traditionella biståndet omgående ta sina respektive ansvar för att säkra jobben, och således framtiden, för människor i många afrikanska länder. 

I många utvecklingsländer är ett jobb direkt likställt med överlevnad. Enligt beräkningar gjorda av Världsbanken försörjer en person med ett jobb i Afrika mellan fem till sju personer. Tack vare ökningen av antalet jobb, inte minst till följd av etablering och tillväxt av många privata företag, har många afrikanska familjer under de senaste decennierna lyckats ta sig ur fattigdom. 

Från en någorlunda långsiktigt hållbar utveckling står nu många av Afrikas ekonomier inför den största lågkonjunkturen på 25 år – med enorma konsekvenser till följd. Sammanlagt riskerar fler än 20 miljoner arbetstillfällen att gå förlorande i Afrika, och enligt en rapport från Oxfam uppskattas uppemot 500 miljoner människor i utvecklingsländer återigen tvingas in under fattigdomsgränsen på knappa två dollar per dag. Särskilt hårt skulle redan utsatta grupper drabbas, inte minst kvinnor, som i regel jobbar inom de sektorer som påverkas mest av pandemin. 

Trots att nio av tio jobb i Afrika finns inom den privata sektorn har bara ett fåtal av kontinentens regeringar beslutat om riktat stöd till sina inhemska företag. Orsaken är avsaknad av nationella resurser och bristande strukturer för att skapa stödpaket motsvarande de som beslutats om i Europa. Och av de globala stöd som planeras riktas majoriteten av dessa till ländernas regeringar. Till den privata sektorn, där jobben som behöver räddas finns, når dessvärre få stödpaket fram. 

Om de privata afrikanska bolagen får del av ett långsiktigt kapital kan jobben räddas och nya arbetstillfällen skapas. Här har utvecklingsfinansiering en viktig roll. Genom att tillföra privata bolag likviditet via nya lån och ge uppskov med ränta och amorteringar på befintliga lån kan stora vinningar göras. Likaså behöver aktieinvesteringar genomföras. 

Enligt en uppskattning från 2018 skapade europeiska utvecklingsfinansiärer två miljoner jobb i de bolag man investerat i och skatteinkomster motsvarande 13 miljarder euro. Dessa jobb måste skyddas, eftersom de kommer att vara avgörande för de fattigaste ländernas återhämtning.

Att rädda jobben i Afrikas fattigaste länder är en akut fråga som kräver konkreta insatser och finansiella resurser. Med över 40 års erfarenhet av jobbskapande i den privata sektorn i Afrika har vi sett fantastiska framgångar men också de förödande konsekvenser som kan uppstå om investeringar – och därmed även jobben – prioriteras bort. 

Vi behöver fortsätta att öka utvecklingsfinansieringen till de afrikanska företagen, för att säkerställa den positiva utveckling och de framsteg som vi tillsammans hittills har lyckats skapa. Om inte, riskerar vi att förlora flera decenniers arbete, men Afrikas fattigaste länder riskerar mycket mer än så.