Som förvaltningschef är regiondirektör Mikael Borin ansvarig för att se till att regionens sparkrav genomförs.
Analys
Regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) och regiondirektör Mikael Borin ser allvarliga ut när de möter de lokala medierna. Nyligen meddelade de att det kommer att dröja till efter sommaren innan medarbetarna får veta vilka som varslas. En fördröjning som innebär att regionen blöder ännu mer pengar, i teorin runt 100-150 miljoner kronor.
Den stora frågan de senaste åren har varit hur vården ska bemannas. Så när regionen tidigare i våras presenterade varslet av 900 heltidstjänster inom vården var signalen tydlig – nu är det kris i ordets rätta bemärkelse.
Förhoppningen med varslet är att pressa verksamheterna så hårt att de tvingar fram en effektivisering och därmed sänker vårdkostnaderna utan att vården påverkas alltför mycket, en "kniven mot strupen"-logik. Vården i Region Östergötland har de senaste åren blivit allt dyrare per invånare, men trots det får östgötarna får vänta längre än många andra på vård.
När regionen häromveckan presenterade sin budget hade prognosen för de kommande åren försämrats dramatiskt. Förra året var prognosen att 2024 skulle bli ett väldigt kämpigt år, men att det skulle vända redan 2025. Nu ser det istället ut som att regionen kommer att ha ett stort underskott även nästa år och att åren som följer i bästa fall ligger runt ett nollresultat. Vägen till att bli en ekonomiskt välmående region riskerar därmed att bli lång.
Ökade kostnader som en följd av inflation, en ny modell för att beräkna pensionskostnader och värdeminskning av finansiella tillgångar är några av förklaringarna som framhålls som orsaker till att det blivit så här.
Men den som lyssnar noga på regionstyrelsens ordförande Marie Morell (M) kan höra en annan förklaring, nämligen att de stora statsbidrag som regionerna fick under pandemin gick rakt in i verksamheterna utan att det fanns någon plan för att pengaflödet en dag kommer att upphöra. Därav pratet om den "svällande kostymen". Det är sannolikt också därför man valt att utgå från bemanningen man hade innan pandemin när klinikernas varsel har förhandlats.
Det ständiga tjatet om "en ekonomi i balans" handlar helt enkelt om att inte leva över sina tillgångar. Kostnaderna för vården får inte vara större än det man får in i form av statsbidrag och skatteintäkter. Frågan är nu om krisåtgärderna räcker eller om fler varsel är att vänta.
