Näe, kanske inte. Och det kan bero på att det snackas för lite om vaginor i samhället. Till hösten lanserar Louise Berg, vd för Sibship i Norrköping, ett bildverktyg kring vaginan tillsammans med bland annat Norrköpings kommun, Visualiseringscenter och forskningsinstitutet Rise. Louise Berg arbetar sedan tidigare med ett dokumentärprojekt om menstruationer. I Almedalen deltog hon i ett seminarium om visualisering av kvinnans könsorgan, men också om problem som kan uppstå efter förlossningar och gamla myter om vaginan.
– Det behövs ett bildverktyg för att kunna prata om vaginan. Med bilder kan man berätta och förstå väldigt mycket, säger Louise Berg.
Hon noterar att det historiskt, under lång tid inte har forskats särskilt mycket kring vaginan. Klitoris storlek och form blev fullt beskriven först på 1990-talet. Det har varit tabubelagt och det är fortfarande ett problem.
– Många kvinnor tittar inte på sina könsdelar. De kan inte säga vad som är onormalt. De kanske tittade senast någon gång i puberteten och så får de problem med förlossningsskador och urinläckage. Men vågar inte att prata om det och söker sig inte till vården, säger Louise Berg.
Hon noterar att de bilder och verktyg som används inom vården och sexualkunskapen har stora brister, vilket både Eva Uustal, överläkare i gynekologi vid Linköpings universitetssjukhus, och Marie Blomberg, docent och förlossningsöverläkare, kunde bekräfta.
Vanliga instruktionsbilder som beskriver vaginan i genomskärning visar till exempel ofta en mellangård (ytan mellan vagina och analöppning) som skalenligt skulle vara åtta centimeter lång. Mellangården är normalt cirka två centimeter lång.
– Det är klart att det kan bli ett problem för kvinnor att veta vad som är normalt. På informationskanalen 1177 finns numera rättvisande bilder, berättade Blomberg.
Vid seminariet deltog även hälso- och träningsprofilen Lovisa "Lofsan" Sandström. Hon beskrev hur kvinnor hellre försöker träna bort problem i stället för att gå till sjukvården.
– Man tränar bort sin gravidmage. Då har man magrutor, men när man nyser så kan man inte hålla tätt. Det som behövs är större kunskap om hela bäckenbotten, man kanske måste öva på att känna sin kropp, på att gå på toaletten. Man behöver ta reda på hur vaginan ser ut. Man kan fråga sin partner, som har en lite bättre synvinkel, föreslog Sandström.
Eva Uustal berättade om hur även sjukvården lider av sneda föreställningar.
– En del vill ha en nollvision kring förlossningsskador. Men noll går inte att uppnå. Det är till exempel fler skador i Stockholmsområdet än i övriga landet. I Saudiarabien har man i princip noll. Men det beror inte på att de har världens bästa förlossningsvård. Det beror snarare på hur mycket man pratar om problemen, sa Eva Uustal.
Louise Berg beskriver att det är nödvändigt att både mammor och pappor vågar prata om de här frågorna öppet med sina barn. Hon efterlyser också mer öppen diskussion i samhället.
– Annars för mamman över den lilla kunskap som hon har till sin dotter, som sedan gör samma sak när hon får barn som växer upp. Och kvinnor behöver prata mer med varandra om sina vaginor! konstaterar Louise Berg.