Förebilden är en av bilhistoriens mest kända bilar. Mercedes 300 SL som tillverkades mellan 1954 och 1963. Eller måsvingemercan som den brukar kallas i folkmun. Den var en landsvägsversion av Mercedes racingbil som 1952 gjorde succé på racingbanorna och vann långloppen på Le Mans, Nürburgring och Carrera Panamericana.
– Du hittar ingen sådan under 15 miljoner och ska du ha den som tillverkades med aluminiumkaross så är de uppe i 30 miljoner, säger Jan-Ove Boll samtidigt som han lyfter upp dörren till nyförvärvet i museets samling.
En Mercedes SLS AMG och precis som sin förebild är den försedd med de karakteristiska måsvingedörrarna. Modellen utvecklades och byggdes av Mercedes dotterföretag Mercedes-AMG 2010-2014 och det gör den till en av de modernare bilarna som går att beskåda på museet.
– Den här är från 2011. Men den här bilen är ju en klassiker redan från början. Så jag ser det som ett investeringsobjekt. Tar du en Ferrari så rasar de ju i pris i början. Det kommer inte den här att göra, säger Boll.
Nu är det inte bara bilens utseende som sticker ut. Även dess prestanda är minst sagt extrem. Under den långa huven sitter en 6.3 liters V8 som med hjälp av dubbla turboaggregat levererar 571 hästkrafter och ett vridmoment på 650 newtonmeter. 0-100 km/h avverkar den på 3.8 sekunder och dess fartresurser är mer än tillräckliga.
– Den har en elektronisk hastighetsspärr. Så den går inte fortare än 317 km/h, säger Boll med ett leende innan han konstaterar att den med det är långt ifrån det värsta de har i bilparken.
– Vi har ju en bil som gör 0-100 på en sekund och en som har en toppfart på 700 km/h. Så vi har ett brett spektrum.
Hur är det då att köra en bil med 571 hästkrafter under huven? Innan den ställdes på plats inne i museet fick vi en chans att ta reda på det.
Inredningsmässigt så känns den mer som en lyxbil än en racerbil. De djupt skålade sätena i vitt skinn är ljuvliga att sitta i.
Och i stadstrafik känns den nästan som vilken nyare familjebil som helst. Lättkörd och smidig. Att vi ställt in den på komfortläge gör stöddämpningen något mjukare och behaglig.
Motorljudet hörs bara svagt inne i cupén.
Men när vi kommit upp på riksväg 50 och jag trycker till på gasen så svarar motorn med ett vrål. Kraften är enorm och efter bara någon sekund har vi nått maxhastigheten för svenska vägar.
– Det är ju en showbil. Man har ju egentligen ingen nytta av den, konstaterar Boll.