Efter Svarta Grind finns det knappt några fler hushåll. "Det är kanske bättre att göra det i skogen, en sen natt, på en sträcka där det inte bor någon. Men nu har det blivit tidigare på dagarna", säger Pontus Invers, till vänster bredvid Joakim Nygren.
Efter varje snöfall vet de boende kring Gamla Stockholmsvägen i Kolmården att det blir rally på vägarna. Tidigare har det mest sladdats nattetid. Men de senaste vintrarna har bilarna kommit allt tidigare på kvällarna.
– De flesta är 18 eller 20 år och saknar helt enkelt konsekvenstänk, de bara kör på. De är totalt hänsynslösa. Det viktiga är att de får sladda och ha skoj, sedan struntar de i resten, säger Joakim Nygren som bor vid Svarta Grind norr om Åby.
Gamla Stockholmsvägens krokiga och inbjudande kurvor har historiskt varit en vinterväg där många testat sina färdigheter.
– Men som det har varit de senaste åren är det inte roligt.
Han har själv varit i rallysvängen, haft licens och tävlat som kartläsare.
– Men de här bara sladdar, lika mycket på raksträckor som i kurvor. Det är det viktigaste för dem. Så slår de sönder 35–40 procent av alla snökäppar. Det är ett lika stort problem för vår snöentreprenör som för oss, som vill hålla oss på vägen i mörkret.
Jonas Hast har bott med sin familj längs med vägen i 20 år. För några veckor sedan fick han ett möte strax efter avfarten till Gransjönäsbadet i Åby. Bilen som kom emot honom stod på tvären över vägen, i en sladd.
– Jag hade inte helljusen emot mig först och kunde läsa av situationen. Jag såg en kvinna med en hund som hade hoppat undan i diket på andra sidan vägen. Hon såg inte nöjd ut med situationen, hon heller. Sedan såg jag ingenting, jag blev helt bländad av lysena när bilen kom emot mig efter att den rätat upp sig. Jag var tvungen att stanna tvärt för att undvika en frontalkrock, förklarar Jonas Hast.
– Jag blev skraj och chockad först. Efteråt var jag tacksam över att det hade gått bra och att jag inte krockat. Jag körde långsamt hem, men jag var skakad.
Pontus Invers berättar att familjen som mest räknat till ett 50-tal bilar vid ett och samma tillfälle.
– Jag förstår att det, när man är 18 år, är jätteroligt att vara ute och sladda. Men det är kanske bättre att göra det i skogen, en sen natt, på en sträcka där det inte bor någon. Nu har det blivit tidigare på dagarna. Häromveckan var de ute och sladdade på eftermiddagen, när folk är ute och går med hundar och vi har hästar ute. Det känns lite sådär, säger Pontus Invers.
På allmänna vägar utom tättbebyggda samhällen är det 70 kilometer som gäller. Vägföreningen och de boende har vid två tillfällen ansökt om att få sänkt hastighet på den smala vägen, men fått avslag båda gångerna.
Pontus Invers hus ligger vid en krök och en lada täcker deras utfart. Det skapar en osäkerhetskänsla då de ska ut på vägen, eller bara ut och gå.
– När jag tröttnat ringer jag polisen. De frågar om registreringsnummer, men inget har egentligen hänt. Samtidigt har kanske polisen viktigare prioriteringar på sitt bord. När de är ute tidigt på dagarna blir det också en ren säkerhetsaspekt, säger Pontus Invers.
"Bilarna låter ofta mer än vad de går fort, så kan man sammanfatta nästan de flesta av de här fordonen", säger trafikpolisen Andreas Englund.
Trafikpolisen Andreas Englund säger att de känner till trafiken på vintervägarna. Han bekräftar också att anmälningar kommer in med jämna mellanrum.
– De som jobbar mot motorburen ungdom vet om problemet. Bilarna låter ofta mer än vad de går fort, så kan man sammanfatta de flesta av de här fordonen. Vi lyfter det när det blir ett problem. Problemen flyttar ofta och byter platser hela tiden, säger Andreas Englund.
Himmelstalund, Svärtinge och Vikbolandet är några av de berörda platserna, vid sidan av Svarta Grind.
– Är det så att de håller på att sladda när det blir möte är det inte bra. Vi har inte resurser att avdela för att bevaka dem, men samtidigt ska man lyfta upp det om det blir ett problem som till exempel vid julledigheter. Jag är samtidigt glad att de håller på mer i skogen än inne i stan, säger Andreas Englund.
– Den vanligaste kommentaren vi får från ungdomarna är "Var ska vi vara då?". Vi hänvisar till motorklubbar, för de har tillstånd. Vi försöker att bemöta dem på rätt sätt och de förstår att det inte är okej.
Mest problematiskt är att de flesta fordonen har justerats mycket, vilket påverkar köregenskaperna.
– Det vi oftast slår ned på är fjädringen, för den vill de gärna kapa. Ibland finns det ingen och då blir det körförbud direkt. Då får de bärga på plats. Samtidigt är ungdomarna väldigt duktiga på att skruva med bilarna. Men det vi sysslar med är trafiksäkerhet. Det gäller både fordonets skick och att följa trafikregler, säger Andreas Englund.