Nollning - en ritual med stor sprängkraft

Svensexor, möhippor och nollning i skolor är exempel på moderna övergångsriter. Ritualerna ska vara provocerande, det är själva poängen. Men de behöver inte vara kränkande.

De flesta har troligen sett en klassisk möhippa på stan, där upprymda kompisar har klätt den blivande bruden i utmanande kläder och släpat med henne till torget där hon ska erbjuda gratis kyssar. Man kan undra varför många kvinnor accepterar en så förödmjukande behandling. Svaret är att möhippan och svensexan är moderna övergångsriter, och sådana ritualer är mycket viktigare för oss än vi tror.

Övergångsriter har funnits sedan urminnes tider och förekommer i de flesta kulturer. Det är ritualer som används när en person ska gå från ett stadium till ett annat i sin utveckling, och upptas i en ny gemenskap. De vanligaste övergångsriterna i vår kultur är dop, bröllop och begravningar.

Men det finns också övergångsriter som bygger på att personen ska genomgå en prövning, och det är bland dem vi hittar möhippor och nollning. I sådana ritualer ska personen först degraderas, ofta genom att utsättas för någon form av förnedrande behandling. Det kan vara ett uppdrag eller en lek, som nästan alltid innebär att man bryter mot en social norm. Först därefter är personen redo att upptas i den nya gemenskapen.

Normbrytandet är de här övergångsriternas kärna, personen ska utföra ett uppdrag som är utmanande och provocerande, och som ofta berättar något om den nya livsfas han eller hon är på väg in i.

- Under möhippan uppmanas kvinnan att bryta en social norm som berör den förändring som hon står inför när hon ska gifta sig. När hon erbjuder gratis kyssar leker hon med en promiskuitet som vi uppfattar som äktenskapets motsats, säger Jonas Engman, folklorist på Nordiska Museet.

Det finns många andra liknande övergångsriter i vårt moderna samhälle. Den som vill bli medlem i ett kriminellt ungdomsgäng måste ofta passera någon form av nålsöga. I den svenska förorten kan det handla om att snatta cigaretter till de andra medlemmarna. I våldsplågade länder går det hårdare till, där kan nykomlingen få utstå utdragen fysisk misshandel för att få en biljett till gemenskapen.

Inom det militära har det i alla tider funnits tydliga övergångsriter där nykomlingar särbehandlas på ett nedlåtande sätt av sina äldre kamrater innan de tillåts bli en del av gemenskapen. Förr handlade det ofta om förnedring och ren pennalism, idag är de inslagen nedtonade, åtminstone i Sverige.

En miljö där man aktivt vårdar sina övergångsriter är ordensväsendet där nykomlingar ofta måste gå igenom invecklade ritualer för att bli medlemmar.

Det är i det här sammanhanget man bör se nollning på universitet och gymnasieskolor, och den upprördhet som nollning väcker, år efter år. Nollning är en övergångsrit bland många andra. I nollningen degraderas nykomlingarna, under några inledande veckor är de ingenting, bara nollor. Genom en serie prövningar och utmaningar återvinner de sin värdighet och blir till sist ettor, och därmed fullvärdiga medlemmar i skolans gemenskap.

De uppdrag som nollorna ska genomföra är inte tagna ur luften. Många av lekarna ger en nära kroppskontakt mellan killar och tjejer och utmanar det sexuella spänningsfält som alla tonåringar befinner sig i.

- Alla ritualer berättar något om vilka frågor som människor är upptagna med att försöka hantera. Det gäller i högsta grad även nollning, säger Jonas Engman.

När nollning går överstyr och blir kränkande reagerar omgivningen med all rätt. Ingen ska behöva utsättas för kränkande behandling i Sverige år 2011.

- Men samtidigt ska man vara medveten om att poängen med ritualer är att de ska vara utmanande, säger Jonas Engman.

Om man försöker förändra nollningen radikalt och göra den till en snäll fikastund med några roliga lekar så är risken att den mister sin kraft som ritual och upphör att vara nollning, man har skapat något annat.

Men naturligtvis måste inte de prövningar och utmaningar som nollorna ska genomgå vara kränkande. På de flesta universitetet och högskolor har man varit duktiga på att skala bort de kränkande inslagen och skapa nolleuppdrag som alla inblandade tycker är kul, ibland även åskådarna som råkar gå förbi.

På många gymnasieskolor har man däremot problem med kränkande inslag. Kanske beror det på att gymnasisterna är yngre, och att treorna som enligt tradition arrangerar nollningarna inte alltid är mogna att hantera uppgiften. Det krävs lite livserfarenhet för att förstå att det inte är man själv, utan de som utsätts för nollningen, som ska sätta gränser för vad som uppfattas som kränkande.

Att den kritiska debatten kring nollning framför allt handlar om gymnasieskolan beror naturligtvis också på att nollorna där är så unga att många föräldrar (som kanske själva utsatts för kränkande nollning) är snabba med att slå larm om de anser att nollningen går över gränsen.

Många gymnasieskolor som helt har bannlyst nollning har fått uppleva att nollningsritualen återuppstått i en inofficiell version ute på stan, långt bortom de vuxnas kontroll.

Vad är det som gör att nollningen tycks vara en så livskraftig ritual?

- Det är svårt att svara på. Men jag tror att ungdomar är mycket upptagna av grupptillhörighet, att bli upptagen i en grupp är något mycket viktigt i den åldern, svarar Jonas Engman.

Med jämna mellanrum försöker gymnasieskolor bannlysa nollning helt. Är det en bra idé?

- Nej, jag tror inte det. Det finns ett tydligt inslag av provokation i nollningen, man vill utmana vuxenvärlden och chocka den lite. Så om man försöker förbjuda nollning så lever ritualen bara vidare på ett mer ostyrigt och okontrollerbart sätt.