Klockan 4 smÀller det till i sovrummet och jag vaknar med ett ryck. Det Àr beckmörkt, men jag vet vad som hÀnt.
Det Ă€r rĂ„ttfĂ€llan som slagit igen. RĂ„ttfĂ€llan som stĂ„r precis pĂ„ andra sidan nattduksbordet, mindre Ă€n en meter frĂ„n kudden. Ănnu en stackars mus som drĂ€pts. I vĂ„rt sovrum. DĂ€r vi sover. Eller rĂ€ttare sagt, sov tills nyss.
Usch, det Àr verkligen inte trevligt, sÄ om du har musfobi ska du nog sluta lÀsa nu. Vi som Àr mitt i elÀndet har blivit lite hÀrdade, för vad annat kan vi göra?
Jag har skrivit om musjakt pÄ landet flera gÄnger förut, men jag ber om ursÀkt: nu mÄste jag göra det igen. För vi har aldrig varit med om maken till musinvasion som denna höst. Och tyvÀrr tror jag inte att vi Àr ensamma.
Helgen som gick rÀknade jag in totalt fjorton musfÀllor i huset (!) och elva i ladugÄrd och bodar. Vi bar ut tretton döda möss och smÄsorkar under dagarna vi var dÀr. Det Àr helt absurt, faktiskt. NÀr vi satt i köket och Ät i fredags kvÀll fastnade en mus i en fÀlla i vardagsrummet och nÀr vi burit ut den och satt oss i vardagsrummet för att titta pÄ tv smÀllde en av tvÄ fÀllor i köket. Och nÀsta morgon fanns det nya muslingar i bÄda fÀllorna. AlltsÄ, vad Àr detta?
Det har gÄtt sÄ lÄngt att vi börjar dagen med varsin "musrunda" och kollar fÀllorna före frukost. TrÀff varje gÄng, om man ska vara galghumoristisk.
Jag har hört att det Ă€r extremt mycket möss i Ă„r, men det hĂ€r Ă€r ju ett skĂ€mt. Ăr vi med i en dokusĂ„pa?
Dessutom, ja, det kÀnns helt sjukt, har vi flera gÄnger de senaste veckorna haft svÄrartade besök i trÀdgÄrden av hungriga vildsvin. Alla, jag sÀger ALLA, ytor dÀr det finns (ja, dÀr det har funnits, numera) vÄrlökar som snödroppar, scilla och tulpaner Àr som nyplöjda. I hela trÀdgÄrden. Intill en meter frÄn huset. Gaaah!
Och sÄ hemska cov⊠ja, du vet vad jag menar.
För att behĂ„lla förstĂ„ndet i tider som dessa gĂ€ller det att sansa sig. Andas uuut lĂ„ngsamt och tĂ€nka att det kunde vara vĂ€rre. SjĂ€lvklart kunde det vara det â men mĂ„ste sĂ„ mĂ„nga prövningar komma pĂ„ en och samma gĂ„ng?
Fast Ànnu Àr vi friska och hÄller rejÀl distans till allt och alla, sÄ jag ska inte gnÀlla för högt. Vi hoppas kunna fortsÀtta stÄ pÄ benen.
SÄ jag tÀnker amatörfilosofiskt: kan det hÀr vara makternas sÀtt att pröva vÄrt tÄlamod? LÀra oss att inget Àr sjÀlvklart och för evigt.
Jag tar ett djupt andetag och sĂ€nker axlarna, tar pĂ„ mushandskar och öppnar dörren. Tittar Ă„t andra hĂ„llet nĂ€r jag passerar den massakrerade tulpanrabatten. Det. Ăr. Bara. Att. HĂ„lla. Ut.