Rikspolischef Dan Eliasson säger att han ska låta utreda hur det kom sig att polisledningen i Stockholm tycks ha uppfattat att det ingick i det polisiära myndighetsuppdraget att av partipolitiska skäl tona ned sexuella övergrepp mot unga kvinnor på musikfestivaler i Kungsträdgården.
Det är Dagens Nyheter som fått tillgång till polisrapporter där det talas om att förövarna var ”flyktingungdomar från Afghanistan”. En lokal polischef säger till DN att det skulle ”kunna spela främlingsfientliga krafter i händerna när vi börjar prata om etnicitet utifrån ett brott som har begåtts.”
Att allt det här kommer upp nu – ett halvår efter den senaste musikfestivalen We are Sthlm – beror på nyårsaftonens händelser på platser som till exempel Centralstationen i Köln och Larmtorget i Kalmar där stora grupper av unga män förgrep sig på unga kvinnor utan att polisen ingrep och – i de flesta fall – utan att medierna rapporterade om saken på ett sakligt och konsekvensneutralt sätt.
Förhoppningsvis innebär DN:s avslöjande inledningen på en ny och sundare epok i svensk media och i svenska statliga myndigheter. Där vi tar tag i verkligheterna ungefär som de ser ut och utan att försöka lägga saker och ting tillrätta.
Regeringen Reinfeldt, Miljöpartiet och Socialdemokraterna har ansvaret för att den reglerade invandringspolitiken övergavs och för att därmed antalet unga män fick bli vad det blev i samhället. Det är sorgligt att så många anpassade sig till denna dåliga politik.
Efter regeringens totala U-sväng i invandringspolitiken ökar chanserna för förbättringar inför de kommande åren. Det kommer att bli svårt. Det kommer att ta mycket stora resurser. Det kommer att bli tufft för många enskilda. Men nu finns möjligheter att åtminstone börja få ordning på saker och ting.
Men Sverige kommer aldrig undan ansvaret för att alla dessa unga män som har fått uppehållstillstånd ska kunna få en bra start i det nya landet. Det sämsta vi kan göra för dem och för Sverige är att förtiga problem. Den främsta mänskliga rättigheten är att få stå för sina handlingar och för det man gör. Och inte dömas utifrån vad makten tror att man är.