Jimmie Åkesson var gäst i Ekots Lördagsintervju i helgen. SD:s partiledare har inga överhängande politiska problem. Sverigedemokraterna har det på många sätt ganska bra. De är ensamma om att växa i opinionen. De har gott om pengar; inte minst på grund av alla partistödspengar som strömmar in från partigrupperna ute i kommuner och landsting. Partiet är liksom oberörbart. De kan utesluta ett helt ungdomsförbund, bedriva märkliga och till dels lögnaktiga kampanjer ute bland människor i folkvandringarnas Europa och de kan fördömas av politiker, kulturarbetare och ledarsidor i parti och minut utan att något mer händer än att de växer.
Det är ett välkänt faktum att de andra partierna i riksdagen har mycket svårt att förhålla sig till SD på vettiga sätt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet trodde att saken handlade om rasism och slogs inbördes om att bli SD:s fiende nummer ett; för att därigenom kunna växa när de trängde in i Sverigedemokraternas strålkastarljus. Det misslyckades. Dels därför att saken inte handlar om rasism. Dels och framförallt för att SD totalt nonchalerade småpartierna till vänster. Jimmie Åkesson använde samma strategi som bland andra Fredrik Reinfeldt och Göran Persson nyttjade mot SD i inför valet 2006. Åkesson försökte enträget få till debatter mot S och M för att på så vis bli synliga och mer valbara för vanligt folk. Vilket Persson och Reinfeldt klokt nog nobbade.
Vid valet 2010 hjälpte dock inget. SD kom in och fortsatte växa. Under en kort och pinsam period lyssnade S på rådgivare som trodde att saken handlade om fascism och slog Åkesson i huvudet med nyfascism. (Vad nu det är för något.) Det misslyckades. Dels därför att saken inte handlar om fascism. Dels och framförallt därför att SD helt nonchalerade attackerna. De höll sig i stället till sitt grundmanus som intresserar folk: invandring.
Moderaterna försökte förhålla sig till SD genom att tillsammans med MP gå åt rakt motsatt håll. Den reglerade invandringspolitiken avskaffades mer eller mindre. Det misslyckades. Och SD växte.
Det som händer nu i politiken är att S och MP bestämt sig för att inte låta SD styra politiken. Regeringen lägger om invandringspolitiken 180 grader och låter SD säga vad de vill om att deras politik nu genomförs.
Därmed har vi ett helt nytt läge i inrikespolitiken. SD kommer att fortsätta växa; det finns inga snabba sätt att förhindra det. Men faktum är att jag anade en liten bekymrad radiorynka i Åkessons panna under Ekots lördagsintervju. Det kan bli tuffare tider för SD här framöver.