Moderatledaren Anna Kinberg Batra tycks vara beredd att gå mycket långt för att hålla ihop den borgerliga alliansen. Det är mänskligt på ett sätt. Alliansen under Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt var en enastående succé. Det till synes eviga maktpartiet Socialdemokraterna puttades vänsterut på mittfältet och gick igenom det ena kvalet efter det andra medan Moderaterna för första gången sedan rösträtten hade en statsminister som lyckades bli omvald. Anna Kinberg Batra har växt in i politiken på allvar under allianstiden. Det är inte förvånande att hon gärna drömmer sig tillbaka till den tid som var då. Men det är just drömmeri som moderatledaren ägnar sig åt. Hon glömmer att Alliansen var en succé endast så länge de fyra borgerliga partierna regerade i majoritet. De sista fyra åren var rätt knackiga. Dessutom förtränger Kinberg Batra att övriga delar av den forna regeringsalliansen inte alls är lika begeistrade över att fortsätta som förut. Birgitta Ohlsson är en frejdig toppolitiker och folkpartist. I helgen var hon gäst i Ekots Lördagsintervju. Med en osedvanlig blandning av skärpa och självdistans gjorde hon intervjustunden njutbar och innehållsrik. Ett viktigt besked från Birgitta Ohlsson var att Folkpartiet håller öppet för vilka allianser som partiet kan tänkas tillhöra i framtiden.
Vilket står i bjärt kontrast till vad Anna Kinberg Batra ägnade sig åt i en intervju med Dagens Nyheter tidigare i veckan. Hon vädrade planer på att lagstifta om innehållet i den nyss spruckna Decemberöverenskommelsen. Kinberg Batra vill ändra Riksdagsordningen – en besvärlig procedur i sig – så att största partiblock ges laglig rätt att regera och att få igenom sin ekonomiska politik.
Moderatledarens agerande är mycket märkligt. Realistiskt sett är det bara att bita i det sura äpplet. Socialdemokraterna är tillbaka på scenen. Det som statsminister Stefan Löfven säger är sant. Antingen regerar något av blocken med SD-blocket. Eller så regerar Socialdemokraterna och något/några av de borgerliga partierna. Under överskådlig tid finns det inga andra sätt att styra landet med majoritet.
Att ändra lagarna för att kunna styra i minoritet vore ett grundskott mot parlamentarismens grundläggande idé. Sådana lagar skulle rentav kunna släppa fram förfärande styren i Sveriges riksdag. För att inte tala om vad hennes partikamrat Finn Bengtsson i Mjölby skulle tycka om att skriva in Decemberöverenskommelsen i Riksdagsordningen!