Sverige har inte haft någon bostadspolitik på ett kvarts sekel. I början på 1990-talet gick den gamla bostadspolitiken i graven. Tidigare stod staten i form av kraftiga subventioner för det kapital som behövs för att bygga nya hyresrätter. När subventionsekonomin gick i graven – vilket av en rad orsaker var helt nödvändigt och riktigt – så störtdök därför bygget av just hyresrätter. Ansvaret för bostädernas finansiering flyttades över en natt över till hushållen. Självklart ökade hushållens skuldsättning och lika självklart flyttade hushållens, byggföretagens och kreditgivarnas intresse över till bostadsrätter.
Lennart Weiss är kommersiell direktör på byggföretaget Veidekke. Han driver en enträgen och kompetent kampanj för en ny social bostadspolitik. Vilket Sverige är i ett skriande stort behov av. Han är en spännande och påläst expert och S-märkt debattör. Det är en gåta för mig att inte Socialdemokraterna tar detta begåvade invandrarbarn till sitt hjärta och till sitt regeringskansli.
"Få verkar ha hängt med. I stället hör jag ideligen politiker tala som om subventionerna fanns kvar och i tron att hyresboende skulle vara en billig boendeform", konstaterade Lennart Weiss i en artikel i Dagens Samhälle tidigare i år.
Dessvärre är regeringens politik en illustration av att få verkar ha hängt med. Dubbelt dessvärre tror jag heller inte att det duger med att skylla på den arme och gröne bostadsministern Mehmet Kaplan. Även om naturligtvis bostadspolitiken lider av samverkan med Miljöpartiet så hör jag alltför många socialdemokrater tala om de sex bostadspolitiska miljarder kronor som finns med i budgeten som vore de något slags trollspö för byggandet av "små billiga hyresrätter".
Regeringen vill bygga 250 000 bostäder på sex år. Att finansiera alla dessa bostäder "kostar närmare 800 miljarder", skrev Weiss i Expressen nyligen. Utan massiva subventioner från skattebetalarna – som vi vet inte kommer – så blir det inte särskilt många hyresrätter byggda. Hyreslägenheter är nämligen inte det minsta billiga att finansiera. I vart fall inte i de hyreslägen som alla de människor som nu söker sig till städerna har råd att efterfråga. Som Stockholms Handelskammare visade i en rapport med statistik från WSP så växer de större städerna primärt med utsatta och resurssvaga hushåll; vid sidan av födelseöverskott så utgör migranter det stora flertalet.
"Bokrisen har således en tydlig social dimension. Det är efterfrågan, inte utbudet som är huvudproblemet", slår Lennart Weiss fast i Dagens Samhälle.
Weiss, men även andra S-märkta experter som Klas Eklund, har vid upprepade tillfällen argumenterat starkt för att regeringens miljardgåvor till byggföretagen skulle göra betydligt större nytta som efterfrågeförstärkande bostadsbidrag till de mest behövande.
Vi behöver en ny och marknadsanpassad social bostadspolitik. Om det behövs 800 miljarder kronor för att bygga 250 000 nya lägenheter och regeringen är beredd att satsa 6 miljarder så behöver hushåll, byggföretag och banker hosta upp resterande 794 miljarder. Det är så det hänger ihop och det är där som framtidens bostadspolitik stakas ut.
Regeringen behöver kort sagt föra en politik som gör det rimligt och eggande för den privata sektorn att gå in med mycket pengar i byggandet. Fråga Weiss hur det ska gå till. Han vet.