Den erfarne politiske krönikören och författaren Per T Ohlsson ställer i sin träffsäkra text i Sydsvenskan (11 oktober) den för socialdemokratin mest relevanta frågan: "Nu, efter Kristdemokraternas kamikazeattack mot decemberöverenskommelsen, har Löfven fått en chans att återställa ordningen. Klarar han det?"
Tveklöst är det så att rebellerna i Kristdemokraterna har givit Stefan Löfven en andra chans att regera; en chans att frigöra sig från den dödens position där han hamnat genom samregerandet med Miljöpartiet och genom sammanklibbningen med Vänsterpartiet. Per T Ohlsson konstaterar krasst att regeringskonstellationen "hindrar Löfven från att vara socialdemokrat".
Det ligger mycket i Ohlssons bedömning. Socialdemokratins hemmaplan är samhällsområden som tillväxt, arbete, energi, konkurrenskraft, basindustri, försvar och frihandel. Socialdemokratins främsta och historiska färdighet är konsten att regera som ensamt parti i minoritet.
Genom samregerandet med Miljöpartiet och genom att S har låtit sig puttas ut till Vänsterpartiets udda terräng och retorik så har utrymmet för klassiska socialdemokratiska färdigheter och styrkefrågor kraftigt begränsats.
Jag vill vara tydlig med att jag inte för fem öre drömmer om att svensk partipolitik ska återställas till den gamla ordningen där Socialdemokraterna var den självklara solen i planetsystemet. Den tiden har varit och kommer inte igen. Den partipolitiska konkurrensen är stenhård i dag.
Det som jag däremot förespråkar är att Stefan Löfven – efter sonderingar med de borgerliga partierna – gör en regeringsombildning och bildar en ren S-regering. Då finns i vart fall vissa och bättre förutsättningar för breda sakpolitiska överenskommelser om invandringspolitik, energi, frihandel och om andra tunga samhällsområden.
Politik är svårt och krångligt. All respekt för det. Prestige, partiinterna maktstrider och medietrycket om "vinnare och förlorare" kan inte tänkas bort. Men Sverige behöver en fungerande regering. De som aspirerar på att regera behöver därför kunna visa regeringsduglighet; framförallt i svåra och trixiga lägen där det kan behövas både korsade fingrar och en och annan bockfot.
Så vad säger Anna Kinberg Batra? Vad säger Stefan Löfven? Det är trots allt er två som det mesta (ännu) hänger på.