Häromdagen var jag inbjuden till Gräfs socialdemokratiska förening i Linköping. Efter lite irrande ute i Åleryd och vankande fram och tillbaka på Grindgatan så hittade jag fram till en lokal där det satt ett tjugotal personer och småfrös och drack kaffe.
Det var verkligen småkallt i rummet. Sådana är föreningslivets villkor ibland. De flesta av herrarna och damerna på mötet var seniora och hade säkerligen överlevt en och annan frostnatt. Så det var ingen som klagade.
Jag har varit på hundratals sådana här möten under mina dagar. Ibland har det varit på det viset som det var den här dagen i Linköping. Att jag inte var så laddad att åka ut på mötet. Skam till sägandes hade jag glömt av det.
Jag fick ett samtal om mötet i våras. Jag kollade i kalendern medan vi talade i telefon och såg att den 13 oktober var ledig och sa ja. Sedan glömde jag av det. Jag säger för övrigt ja till det mesta som ligger långt fram i tiden då de flesta dagarna i kalendern ligger orörda som nyfallen snö.
Dagen före mötet i Linköping fick jag ett mejl från Gunnel i föreningen. Hon hälsade mig välkommen till mötet dagen efter, förklarade vägen till lokalen och påminde om ämnet för min medverkan. Det hade jag också glömt. Dessutom hade jag reserverat dagen för enskilda samtal med medarbetarna på Folkbladet där jag är chefredaktör.
Men, vad gör man? Att boka av dagen före; det gör jag bara inte. Allra minst till ett föreningsmöte som var bokat så långt i förväg. Så jag stuvade om min dag, parkerade chihuahuan Sumo i baksätet på den lilla bilen och drog till Linköping.
På vägen ner muttrade jag i mitt inre över mitt slarv och över att jag säger ja till för många saker. Och precis när jag steg in i den kalla och ganska baracklika lokalen så kände jag mig verkligen på livets skuggsida om ni förstår. Här hade jag så mycket att göra och istället för att göra det så steg jag in i en kall barack i en förort till Linköping.
Och sedan blev allt precis så där fantastiskt kul som det oftast blir. Spänstig diskussion med superhört i tak med politiskt erfarna och reflekterande människor; det går inte att ha det bättre. Den dryga timmen flög undan som en sekund. Kylan var som bortblåst. På hemvägen dunkade hjärtat av iver att hugga tag i några av de tankar som fötts under samtalet.
Inget slår ett gruppsamtal av det här slaget. Politik med kött och blod är oslagbart.