Folkpartiet kommer på sin stämma i helgen att byta namn till Liberalerna. "Mot den socialistiska och konservativa idétraditionen om klassamhället står den liberala visionen om social rörlighet", slog partiledaren Jan Björklund fast på DN Debatt 17/11. Det är sant. Här borde finnas ett utrymme för framsteg. Å andra sidan är det liberala sinnelaget inte särskilt väl utvecklat hos medborgarna i Sverige. I vart fall inte i partipolitisk mening. Vi är å ena sidan ett av världens mest liberala, toleranta och sekulära folk. Men när det kommer till partipolitik är det medborgerliga tänket impregnerat med ordning och reda och lite fyrkantigt grupptänkande. Noterbart är ju till exempel att Folkpartiet Liberalernas största väljarframgångar i modern tid är länkade till en tuff och tämligen oliberal invandringspolitik med språktester för medborgarskap och liknande saker.
Men allt är förstås inte hugget i sten. Kanske har Björklund fått korn på kommande skiften i svenskarnas partipolitiska preferenser. Eller så är namnbytet mest ett uttryck för att ”vi måste hitta på nåt"?
Partier byter ju som bekant namn då och då. Högerpartiet blev Moderata samlingspartiet som blev Moderaterna som blev nya Moderaterna. Vänsterpartiet Kommunisterna blev Vänsterpartiet. Bondeförbundet blev Centerpartiet. Kristen Demokratisk Samling blev Kristdemokraterna. Minns jag rätt så har Miljöpartiet under sin korta bana hunnit med att addera "de gröna" till sitt partinamn. Socialdemokraterna uttalades mer allmänt som SAP, Socialdemokratiska Arbetarepartiet, för inte alls så länge sedan. Många av de här namnförändringarna är högst begripliga sedda mot bakgrund av förändringar i de politiska miljöerna. Att ha särskilda partier för bönder, arbetare och/eller kristna känns väl inte som helt röstmaximerande i våra tider. Sedan slutet på 1960-talet har det i det mediestyrda folkmedvetandet ansetts skumt att vara höger. Nya Moderaterna är solklart bättre. När blodet och förtrycket i kommunismen blev alltför synligt så såg Vänsterpartiet dagens ljus. Vilket heller inte är så konstigt.
Beslutet att lägga till ett "nya" framför Moderaterna är i vart fall i modern tid det namnskifte som haft störst framgång. Vilket beror på att partiet i retorik och politik verkligen ansträngde sig för att bli och vara mer mittenmoderata än högeryttrar. Frågan är vad Jan Björklund och Liberalerna ska hitta på?
Personligen önskar jag Björklund lycka till. Han får gärna för mig fördubbla sina mandat i riksdagen och därmed bli en större och mer självständig spelare i det nya politiska landskapet.