Moderaternas partiledare presenterade häromdagen förslag som i praktiken innebär att endast de asylsökande som kommer direkt till Sverige – utan att ha passerat andra säkra asylländer – kan söka asyl i Sverige. Övriga skulle skickas tillbaka. Det är ett mycket drastiskt förslag som förmodligen står i strid med asylrätten.
Storbritanniens premiärminister David Cameron har nu en färdig lista på de förändringar han vill ha i de framtida relationerna med EU. Storbritanniens medborgare ska ju som bekant snart genomföra en omröstning om ja eller nej till fortsatt medlemskap i EU. En av de riktigt heta punkterna på Camerons lista är att EU-medborgare som söker sig till Storbritannien för att arbeta ska få kvalificera sig under fyra år innan de kan erhålla bidrag och ersättningar från det allmänna. Barnbidrag ska heller inte kunna skickas till barn som bor i andra länder. Dessa förslag är sannolikt tydliga exempel på det slags diskriminering som är förbjuden i Unionen.
De extraordinära förslagen från Cameron och Anna Kinberg Batra ska nog inte tas helt bokstavligt. Däremot kan ingen tveka om att Sverige och andra EU-länder prövas hårt och att de drastiska utspelen korresponderar med ett helt nytt läge på marken.
De folkvandringar som nu rör sig västerut från Afghanistan och norrut från Afrika och Mellanöstern är sannolikt samhällsförändrande händelser som kommer att påverka Sverige, övriga Europa och stora delar av världen för lång tid framöver. Varje enskild person i dessa människomassor bär på just sina öden och orsaker att ge sig av. För många är behovet att försöka komma bort från krig och dödligt våld. För många andra är säkerligen den största drivkraften att försöka komma till en annan plats på jorden än den fattiga avkrok där de råkat födas eller det anskrämliga flyktingläger där de tycks ha fastnat för evigt.
I det akuta läge som nu råder är inte läge att fatta principiella beslut om framtiden. Nu gäller främst att försöka bromsa det växande flödet av människor som söker sig till Europa och att försöka ordna på bästa möjliga sätt för de som redan kommit hit. I nästa skede kommer de tunga framtidsfrågorna upp på bordet. Vilka politiska ledare har auktoritet och förmåga nog för att snickra ihop ett regelverk som bevarar rörligheten, utvecklar den inre marknaden, förstärker den fredsskapande sammanhållningen och försvarar de yttre gränserna?