Ett av diagrammen i socialdemokraternas valanalys har ett verkligen dramatiskt innehåll. Valanalysrapporten som presenterades förra veckan har titeln "Att vinna framtiden". Diagrammet visar att det kan bli mycket svårt att göra just det; vinna framtiden alltså. Det som visas i grafen är den socialdemokratiska andelen av valmanskåren i ett historiskt perspektiv.
I diagrammet stiger Socialdemokraterna sakta från artonhundratalets ingenting till nittonhundrasextiotalets zenit för att sedan sakta dala nedåt mot vad det tycks tjugohundratalets ingenting.
Så illa behöver det ju inte gå förstås. Ska S lyckas bryta – eller i vart fall göra ett kännbart hack – i den illavarslande kurvan så krävs nog emellertid lite bättre underlag än vad som bjuds på de sjuttio sidors valanalys som partihögkvarteret släppte i går.
I rättvisans namn ska sägas att jag är smått allergisk mot valanalyser. Jag betvivlar starkt värdet av alla dessa grupper som efter alla val tillsätts i alla partier som gjort dåliga valresultat. Det skulle förvåna mig stort om någon enda av alla dessa valanalyser någon gång och någonstans har haft en avgörande betydelse för hur något parti uppträtt i nästa valrörelse. Partipolitik fungerar inte på det viset.
S-analysen av valet 2014 är – även med mina grundnegativa ingångsvärden öppet redovisade – en sällsynt otuggad och oanalyserad produkt. Det är lite hit och dit hela tiden. Å ena sidan det ödesdigra diagrammet där Socialdemokraterna har en backande trend under det senaste halvseklet. Å andra sidan läggs skulden för S tillkortakommanden på "hårdnande kapitalism", "osäkra anställningar", partier med anknytning till "nazismen" och om "nyliberal höger" som retoriskt lyckats lura i väljarna att de är något annat än just nyliberal höger som bara sänker skatter och skär ner på välfärden. Det hänger liksom inte ihop. Nya Moderaterna och Sverigedemokraterna på 2000-talet kan inte på ett trovärdigt sätt göras ansvariga för att S börjar dala redan på 1970-talet.
Däremot behöver man ju inte lägga så många tankar i kors för att inse att S problem har förvärrats avsevärt under det senaste decenniet då partiet på allvar utmanats av nya M och av SD. Det är synd att valanalysgruppen inte ägnar dessa helt avgörande utmaningar något mer än några ytliga och förströdda krumelurer i vänstermarginalen. Nya Moderaterna är ingen lek med ord; ingen förklädnad för "samma gamla höger". Sverigedemokraterna hindras inte med kampanjer om hur bra och fint det är med invandring.
Sådan nonchalans kan mycket väl bidra till att farten i utförslöpan förvärras.