2015 utgjorde den hittills upplevda kulmen av flera år med stigande antal asylansökningar. Hur det blir framöver är omöjligt att veta. Förhoppningsvis är regeringens återreglering av invandringspolitiken lyckosam så att integrationen kan få ett helt avgörande andrum under ett antal år framåt i tiden.
163 000 människor sökte asyl i Sverige förra året. Hur många av dessa som kommer att få uppehållstillstånd i Sverige är svårt att säga. I det kortsiktiga perspektivet spelar det mindre roll. Mottagningssystemet är så ineffektivt att – för den som så önskar – i stort sett varje ansökan genererar flera års vistelse i Sverige.
Att vara ett stort invandringsland är inte synonymt med att genomleva en fattigdomsalstrande och ojämlikhetsskapande ökenvandring. Det finns självklart demografiska, ekonomiska och sociala uppsidor som över tid följer med invandring. Men problemen ska inte förträngas. Det är inga småuppgifter som väntar det svenska samhället. På många områden innebär den snabba invandringen av hundratusentals människor att vi liksom får börja om; kampen mot Fattigsverige går igen.
Boverkets utredningar (Ekot 6/1) visar att en ”växande grupp på uppemot 900 000 hushåll i Sverige har så låga inkomster att de har svårt att hitta bostäder med rimliga hyror.”
Enligt migrationsminister Morgan Johansson har det bara under hösten 2015 fyllts på med ”1 000 skolklasser” i Sverige. (Ekot 4/1) Vilket också betyder att andelen lågutbildade föräldrar ökar snabbt i samhället. Barn- och ungdomsskolans uppdrag att kompensera för sociala och kunskapsmässiga brister i barnens hemmiljöer blir i ett slag oerhört mycket mer krävande och avgörande än på mycket länge.
Extrem trångboddhet, ökande andel lågutbildade och fattiga i befolkningen, massarbetslöshet bland utrikes födda, växande ohälsa och framväxten av subkulturer för handel med halv- och helsvarta lägenheter, bilar, företag, jobb och bidrag ute i tungt fattigsegregerade förorter och avkrokar riskerar att putta Sverige tillbaka till ett samhällsläge vi kanske trodde att vi hade passerat.
Jag är ingen stor vän av begrepp som ”nationell samling” eller jämförelser med ”new deal” i depressionens USA. Det blir lätt alltför bombastiskt. Men låt mig säga att det väntar ett hästjobb för alla som vill förena invandring med det starka medborgarskapssamhällets solidaritet.
För så är det.