Den nya moderata partiledningen med Anna Kinberg Batra i fronten har gjort det som medlemmar i de lite större politiska partierna väljer sina partiledningar för att göra. Ledningen har att ta ansvar för att partiet är så valbart som möjligt för så många som möjligt. (I små partier som tycker om att vara små är partiledningarnas uppdrag annorlunda. Där handlar uppgiften mest om att försöka banka in den egna partiideologin i en klentrogen omvärld. Men det är en annan historia)
Moderaterna är Sveriges näst största parti. M skuggar S och skuggas av SD. Under det gångna decenniet har Moderaterna genomlevt sin mest framgångsrika period någonsin. Bygget av Alliansen skapade förutsättningar för regeringsskiften som inte bara inträffar slumpvis då och då när Socialdemokraterna kör i drickat. Alliansen isolerade S ute på en kant. Frustrerade socialdemokrater nappade på betet och kastade sig vänsterut i en aktivistisk självmordsövning här för några år sedan.
Alliansregeringen var väldigt effektiv under sin första mandatperiod. I sitt första riksdagsval med sittande statsminister från det egna partiet gjorde Moderaterna ett ännu bättre val än 2006. Men vad hjälpte det då Sverigedemokraterna samtidigt tog sig in i riksdagen med buller och gång? Alliansens majoritet i kammaren försvann. Medan SD stadigt växte till sig i opinionen så blev det alltmer uppenbart att luften gått ur alliansprojektet. Visserligen var Alliansen fortfarande ett värn mot att S återigen skulle kunna lägga beslag på det politiska mittfältet med hjälp av samarbete med något eller några av de borgerliga partierna. Men samtidigt blev Alliansen till ett slags självvald husarrest för de inblandade partierna. Inget, förutom det nya nationalistiska blocket, tillfördes växtkraft och utvecklingspotential genom detta upplägg.
Moderaterna beslöt att ändra kurs i en rad centrala frågor som till exempel invandring och arbetsmarknad. Kursändringen är naturlig. Partiledningen tar ansvar för partiet. Och tar därmed mindre ansvar för Alliansen. Vilket är det bästa beskedet från M-stämman i Karlstad som hölls under den gångna helgen. Att Alliansen nu så sakta upplöses öppnar upp för breda lösningar mellan flera olika partier. Precis vad Sverige behöver just nu.