Jag har kvar filmisar från 50- & 60–talen. Avvaktar med att sälja tills jag vet exakt hur stor pensionen blir. Står sig kursen för Elvis–, Marilyn– & Brigitte–filmisar drar jag lätt in femtusen pix. "Kul för dej" kvittrar talgoxen, som annars mest låter som vi gjorde när vi busvisslade efter snygga brudar. Så gör ingen idag. Inte gubbarna i Arabförbundet i alla fall. De vänder Margot Wallström, Sveriges utrikesminister, ryggen. Hon får inte tala på gubbarnas konferens därför att Sverige kritiserat bristen på demokratiska rättigheter i det patriarkala skräckväldet Saudiarabien. Nu vet vi å andra sidan besked: Att ens försöka resonera med skräckkabinettet är utsiktslöst. Alltså bör regeringen Löfven förvandla samarbetsavtalet med Saudiarabien till makulatur.
Solens strålar är gnistrande svetslågor. Mörkret tvingas till reträtt, saven stiger och snart hänger kalsipper och strumpor på tvättlina utomhus. Marskatten skrålar och den uppstartade V8–motorn ångar av febrig brunst. Vintern ligger bakom oss, lika eftertraktad som en refuserad dikt, och Våren kommer ångande med budskap som får hjärtat att slå volter: 1 Regeringen är på väg att skrota målet att ha överskott i det offentliga sparandet 2 Regeringen vill "starkt begränsa" vinsterna i den offentliga välfärden. "Tack för det", kvittrar talgoxen. Äntligen rejäla besked från en i övrigt tafatt ministär.
Vinster i välfärden: Privata s k välfärdsföretag gråter blod och deras legoknektar i politiken (Annie Lööf är en) gastar om "statssocialism" och jämför Sverige 2015 med DDR. 70 procent av svenskarna säger annat. De menar just att vinsterna i de privata vård– & skolföretagen (verksamheten finansieras av oss skattebetalare) ska kraftigt begränsas. Det mesta av vinsten ska plöjas ner i verksamheten. Klart som tusan att en och annan kapitalist som tjänat multum med skattebetalarnas pengar som "riskkapital" känner sig träffad och kränkt. Men om nu den existerande svenska modellen är så urbota genial och förträfflig – varför har inte andra länder kopierat den? I januari röstade senaten i Chile för ett avskaffaande av den extremt marknadsanpassade, vinstdrivande skattefinansierade skolan. Kvar står Sverige, i skamvrån.
Regeringens besked att se över det offentligfinansierade sprandet: Lika självklart som nödvändigt. Ett måste om inte Sverige ska förtvina och sjunka ner i bottenlös gyttja och dy. Det s k överskottsmålet fungerar i dag som en grymt grotesk tvångströja. Den som värnar absurditeten vägrar inse att verkligheten har förändrats. Det finanspolitiska ramverket kom till när vi amorterade statsskulden med 100 miljarder kronor per år. I dag har vi råd att investera och bygga Sverige långsiktigt starkt.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör, torbjorn.gustavsson@corren.se