Kongressen hålls i april. Det är då saven stiger och naturen börjar breda ut sina omsorgsfullt flätade och färgsprakande mattor som brinner i ystert gröna färger, och kanske, förhoppningsvis, betyder Framtidsprogrammet och (S)amlingen i Malmö att det våras för S. Den som lever får se.
Programmet löper över 25 A4–sidor. Jag läser, och efter genomläsningen etsar sig ett intryck fast i medvetandet: Här framträder ett parti som andas tilltro till politikens möjligheter. Vilket behövs i tider av vankelmod, uppgivenhet och desillusion. ”An offer you can´t refuse”, sa Don Vito Corleone. Kanske inte, men läs gärna kontraktserbjudandet från S, du hittar det på www.socialdemokraterna.se
Vårmanifestet omfattar självklara områden som välfärd, ekonomi, jobb, skola och miljö. "Jobben ska sättas främst i hela den ekonomiska politiken", heter det, men samtidigt sägs att "det finanspolitiska ramverket ska ligga fast". Går verkligen de två målsättningarna att förena?
S förslag på det arbetsmarknadspolitiska området (särskilt anställningsstöd, utbildningskontrakt osv) är vida överlägsna den tröttkörda alliansens havererade politik. Sak samma när det gäller näringspolitiken (riskkapital, innovationer, slopat arbetsgivaransvar för den andra sjuklöneveckan osv). Formuleringarna om kärnkraften vittnar om att Stefans Löfvens parti inte inlåter sig i äventyrligheter a la snabbavveckling. S inser kärnkraftens fortsatta betydelse för industrins konkurrenskraft.
Partistyrelsen hukar i frågan om vinster i välfärden. Jag hoppas kongressledamöterna tar intryck av LOs realistiskt modesta förslag till begränsningar.
– Skattesänkningar har fått gå före en bra välfärd, heter det i Framtidskontraktet. Jag nickar bifall – och väntar på den logiska fortsättningen: Att S lovar återkalla det fjärde jobbskatteavdraget, för att slussa miljarderna vidare till vård, omsorg och utbildning, och nya jobb.